Utanförskap

Att vara runt 30 år och barnlös ger mig väldigt ofta känslan av utanförskap. Att vara utanför när man genomgår en sådan här sorg är nog det som gör mig mest ledsen. Som jag skrev i sist inlägg vet jag att jag har flera goda vänner som gärna lyssnar och som frågar hur det är med oss, det är inte det. Detta handlar om det som de inte kan hjälpa, de har något som vi inte har, något som är vår högsta dröm, något som skapar ett osynligt band mellan alla vänner som har barn. Och där står vi, i den där gruppen, i den där lilla gruppen med vänner som inte har barn av olika själ. Ett par vill inte ha barn, ett annat par har inte varit tillsammans så länge och så klart de där som fortfarande är singlar. Och så vi.. Som försöker och försöker och står kvar på samma punkt, år in och år ut.
 
Jag märker så tydligt att det glänser till lite extra i mammornas ögon när de hör att en vän eller bekant också väntar barn. Helt plötsligt har de en till sak gemensamt. Vänner som träffats genom mig bestämmer att de ska ses när de är mammalediga, något de antagligen inte hade gjort om de inte hade haft barn. Det gör ont.. Det skulle ju varit jag som bestämde playdates och tog långpromenader och fikor med barnvagnarna. Jag vill ju också vara med!
 
Givetvis vill ju inte föräldrarna något ont när de gör detta, jag hade antagligen tänkt likadant om jag hade varit i deras sits. Men hjärtat värker än mer..
 
Att vi högtider fråga vännerna vad de ska hitta på, ger oss ofta samma svar: "Vi ska vara med XXXXX och deras barn." Vi har valt att försöka undvika att sitta kvar hemma själva genom att åka bort, det känns smidigast så. Och med hjälp av att resa tröstar vi oss lite och njuter av friheten av att inte ha barn. Vi älskar och resa och gör det gärna flera gånger per år och tanken är ju att vi ska kunna fortsätta med det även med barn. (mer om framtidstankar kommer i ett inlägg snart). 
 
Jag inser att detta kan tyckas vara ett tyck-synd-om-mig-själv-inlägg och jo, det är nog ett sådant inlägg. För jag tycker att det är synd om mig (oss). De sociala medierna svämmar över av härliga, positiva "se-vilket-härligt-liv-jag-har-inlägg, men inte sjutton är livet en dans på rosor. Vi alla möts av diverse motgångar och ibland har man faktiskt rätt att gnälla lite. Fast om sociala medier är det rätta stället att gnälla på är en annan diskussion. 
Jag är ohyggligt tacksam för väldigt mycket i livet. Jag är frisk, lever med en helt underbar man, vi har vårt mysiga hus, vi har ordnad ekonomi, jag har ett jobb där jag trivs toppenbra, jag har många vänner och en helt fantastisk familj som alltid ställer upp. Jag har rätt mycket att vara tacksam för. Kanske har jag blivit bortskämt med att ha gått igeonm livet utan större motgångar och kanske är det därför detta tar extra hårt på mig? Men nja, detta tar nog hårt på vem som helst... Hur som helst, det finns otroligt mycket bra i mitt liv men utan tvekan hade jag bytt bort både huset och resorna mot en alldeles egen liten miniversion av mig och min man. 
 
Några spontana tankar som kommer upp en ledig dag med lite för mycket tid att tänka. Tar tacksamt emot synpunkter både från dig med och utan barn.
 
 
Anonym
2015-05-18 @ 22:02:17

Har aldrig tidigare kommenterat någon blogg men vill bara säga att jag förstår dig till fullo. Varenda mening skulle kunna komma från mig. Min sambo brukar beskriva det "som en enda stor fantastisk fest där "alla" är inbjudna medan vi står utanför och kikar in...". Du är långt från ensam. Det finns många tysta krigare, precis som du.

en annan med barnlängtan
2016-03-25 @ 14:03:44

Håller med anonym om att du sätter ord som också jag kan känna. Jag skulle ibland vilja att andra ska vilja förstå min situation, eller på något sätt försöka sätta sig in hur det är att vara barnlös. Det förväntas som barnlös att anpassa sig efter dem eftersom de är i majoritet, men skulle ändå ibland vilja att majoriteten ville lyssna på minoriteten. Jag vet att det är önsketänkande och att det inte går att genomföra i verkligheten. Men ibland vill man "fly"från verkligheten när smärtan blir för tung, och då kan dessa tankar ge tillfällig tröst.Tack för det du delade.




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

narlangtanblirforstor.blogg.se

En blogg om IVF-försök, adoptionsköer och om ofrivillig barnlöshet.

RSS 2.0