Möte med läkaren

idag var jag och min man på Sahlgrenska för ett möte med läkaren. Vi har en bit att åka men aldrig har vi varit på väl till sjukhuset utan att prata om vara förväntningar på besöken. Men på något sätt var vi lite likgiltiga, inte alls sådär förväntansfulla och positiva som vi tidigare varit. Vi fick ju intrycket vid sista besöket att det eventuellt inte är någon ide att genomföra ett tredje besök. 
Ann, läkaren, sammanfattade våra två försök och berättade att de tyvärr inte riktigt har någon ordentlig förklaring till varför inget ägg blivit ordentligt befruktat, det kan vara pga äggen eller pga spermierna. Istället berättade hon om alternativen, äggdonation och adoption. Hon berättade att våra chanser inte var större vid ett tredje försök men att om vi väljer att avstå äggdonation får vi ett sista IVF-försök. Vi ville självklart inte tacka nej till möjligheten utan tackade ja. 
Eftersom Sahlgrenska har väldigt mycket att göra får vi avvakta lite och första lediga tillfället för äggplock blir vecka 21. Å andra sidan känns det rätt skönt att ta en paus, det är ju rätt tungt psykiskt. 
Vi fick också numret till psykologen och jag tänkte att jag skulle ringa henne snart. Från början tänkte jag söka psykologhjälp i min hemstad men det kan kanske vara bra att träffa någon som är inriktad på barnlöshet och tankarna kring IVF. 
 
Vi har även varit i kontakt med familjerätten i stan, de som har hand om adoptionerna. Tyvärr dröjer ett första möte, det fanns ingen tid förrän efter påsk. Jag fick ett väldigt gott intryck av tjejen jag pratade med och det kändes skönt att det blev ett positivt intryck direkt. Efter mötet ska vi gå en föräldrautbildning i Göteborg, antagligen redan helgen efter påsk. 
 
Det är många tankar och känslor hos mig och stundtals vet jag varken ut eller in. samtidigt som jag kan bli väldigt ledsen över att antagligen aldrig kunna få ett barn som är en blandning mellan mig och min man kan jag i nästa stund bli förväntansfull över ett adoptionsäventyr. Jag tillåter mig inte riktigt att vara positiv till det sista försöket, samtidigt som jag är väldigt optimistisk i övrigt, det krockar liksom lite i mitt huvud.. Snurr snurr... 
 
Jag får väl säga som jag så ofta säger till vänner och familj som pratar om detta " vi får la se vad som händer". 



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

narlangtanblirforstor.blogg.se

En blogg om IVF-försök, adoptionsköer och om ofrivillig barnlöshet.

RSS 2.0