Längesedan sist
Här har det minsann varit ordentlig bloggtorka men det har sina skäl. Satte mig ner en dag för att blogga men det var så många känslor i omlopp att jag visste inte ens var jag skulle börja eller vad jag skulle skriva för den delen. ett par veckor efter hade jag verkligen en bra plan i huvudet och jag skrev. Jag skrev och skrev... När jag skulle posta inlägget försvann det. Såååå typiskt! Då blev jag bara butter och av den anledningen har det nu dröjt igen. Men nu så!
Jo, sedan sist har det hänt en hel del. Dagen efter det sista inlägget skulle vi på informationsmöte på kommunen ang adoption. Mötet gick bra, det handlade mest om att få lite mer info om utredningen. Innan utredningen kan starta ska vi ha läkarintyg på att vi är friska samt intyg om att vi gått föräldrautbildningen.
Och ja, föräldrautbildningen är genomförd och vi är otroligt nöjda. Det var Folkuniversitetet som höll kursen och vi sågs 21 timmar fördelat på tre lördagar. Vid det första tillfället var det en himla massa känslor, allt från lättnadskönslor över att det fanns andra i liknande situation till de ledsamma känslorna som uppstod när de andra deltagarna berättade om sin långa väg i barnlöshet och barnlängtan. Vi fick även en del allmän information kring adoptionsprocessen och en kraven som Sverige och adoptionsländerna har.
Vid det andra tillfället var temat barnen och länderna. Vad för typ av barn lämnas för adoption t.ex? Vi fick lära oss en hel del om anknytning som även skulle vara bra att biologiska föräldrar fick höra. Vid det tredje tillfället handlade det mer om barnen och vi fick bland annat se en film om hur det kan se ut på ett barnhem. Fyyyr, va jobbigt det var att se. Det var så många barn som sökte kontakt med personalen men som inte fick den tiden de behövde. Det var verkligen hjärtskärande att se ett litet barn som var placerat i en hoppgunga, helt ensam i ett rum. Som hon grät.. grät gjorde också jag som såg det. Tänk så mönga barn som far illa som skulle behöva kärlek från en vuxen. Och tänk så många som skulle vilja ge körlek till dessa barn. Men det tar ju sån tid.. Hur som helst, en mycket bra kurs var det. Vi har verkligen fått oss en tankeställare vad adoption innebär. MEN, vi är helt överens om att adoption könns rätt. Nu vill vara bara köra igång så att vi kan skicka ansökan.
Nu väntar vi alltså på att utredningen ska börja. De trodde att den skulle dra igång i mitten eller slutet av juni. En månad kvar med andra ord! Sååå spännande!
