Nu är det över en månad sedan jag skrev så nu känns det verkligen som att det är dags igen! Vad har hänt sedan sist då?
Jo, vi har varit på ytterligare möten med vår utredare, eller prussiluskan som vi med glimten i ögat kallar henne. De sista samtalen har vi pratat om vårt förhållande, hur vi "bråkar", vem som bestämmer och hur vi är som personer. Vi har även haft henne här på ett trevligt hembesök. I förra veckan var det dags för de enskilda samtalen och det kändes även det väldigt avslappnat och trevligt. På ett sätt var det skönt att vara själv, då behövde jag inte släppa in P i samtalet utan kunde köra på bäst jag ville. För prata är jag bra på :) I

dag pratade vi om religion, livåskådning och hur vi ser på homosexualitet. Just min religion tycker jag är svårt att prata om, jag är kristen men är inte längre aktiv i svenskas kyrkan. Vi är medlemmar och går gärna på julotta men så mycket mer än det är det inte. Jag tror dock att jag fick förklarat det någorlunda bra.
Desto lättare var det att prata om homosexualitet då vi har flera vänner som är homosexuella. Dessutom är två av dem adopterade. Nu 2015 är ju Sverige verkligen på väg framåt när det gäller HBTQ-frågor och det känns verkligen skönt!

Nu har vi ett uppehåll på mer än en månad tills vi ses igen och då tillsammans med våra föräldrar. Jag och, främst min mamma, pratar mycket om våra kommande äventyr men det ska bli fint att få höra dem prata om det också. Sedan återstår endast två möten till och sedan ska utredningen vara klar rför att skicka till socialnämnden 7 december. 

 

Utredningen har varit 7ungefär så som jag hade förväntat mig. De typen av frågor jag hade väntat har kommit och jag känner att jag varit relativt väl förberedd vilket gjort att svaren har kommit ifrån hjärtat. Utredaren är väldigt lätt att ha och göra med, hakar gärna på det man säger och gör egna reflektioner. Jag har stort förtroende för henne! Dessutom ser jag nästan detta som lite terapi. Det är skönt att få prata av sig och sätta ord på sina känslor och tankar. Vi har inte alls upplevt att vi har blivit utfrågade och "under lupp" som man kan tänka sig utan det har känts väldigt naturligt och trevligt!

Hur upplevde ni tiden under utredningen?