Barnrum

Nu när det faktiskt börjar bli lite mer verkligt och greppbart att vi faktiskt ska bli föräldrar tillåter jag mig själv att drömma om vårt blivande barnrum. För tillfället är det tilltänkta rummet ett extrarum med min mans gamla säng, en stor bokhylla och en fin gammal byrå som är arvegods. Vi flyttade in i huset för tre år sedan och har medvetet väntat med att renovera det rummet i väntan på att en liten mini ska få flytta in och nu är det alltså inom räckhåll! 
 
Vår plan är att börja med projekt barnrum till hösten. Då känns det som att det är ytterligare en milstolpe i vårt väntande och det känna bra att dela upp väntandet i olika delar. För tänk om vi hade gjort klart allt nu och nästan varit redo, då skulle ju väntan bli så mycket längre och jobbigare. 
 
Jag fullkomligt älskar Pinterest och kan verkligen grotta ner mig ordentligt i olika bilder och sidor. Alltid hittar jag något. Däremot har jag inte kikat på barnrelaterade bilde men NU så! Först tänkte jag göra den nya mappen "barnrum" privat för att mina pinterestvänner inte skulle börja undra för mycket men efter lite överläggningar med mig själv valde jag att göra den öppen. Med andra ord får alla mina Pinterestvänner en notis om att jag skapat en mapp under namnet "barnrum" men det kändes som att det var dags att bli lite mer öppen med vår kommande resa. Eftersom jag bara har några av mina bekanta som vänner där kändes det som ett litet lagom steg. 
Detta är de bilderna jag fastnade mest för: 
 
 
 
Som ni ser är det rätt diskreta färger som gäller som så är det väl i resten av vårt hus också. Vi gillar ljusa enkla färger och så kan man komplettera med en eller flera accentfärger. Jag älskar det nötta och slitna och det hoppas jag kunna få in i barnrummet också. Har dock sett många barnrum som mest ser ut som displayer, det verkar liksom inte bo ett barn där. Så samtidigt som vi vill att vår inredningsstil ska genomsyra även barnrummet är det ju väldigt viktigt att det är funktionellt och faktiskt anpassat för ett barn.
 
Men kul är det! 
 
Och på tal om det med att "outa" och göra vår kommande resa mer offentlig tänker jag att det är på sin plats med en ordentlig presentation av mig och min man. Jag har ju trots allt valt att vara rätt anonym här. En presentation av oss kommer under veckan! 
 
Kramar K 
 
 

Vi är i kö!

Jag som hatar köer.. Jag som alltid väljer fel kö i mataffären, men NU är jag sprudlande glad över att stå i kö.
 
Idag, innan lunch, ringde jag Anna på AC och fick tag i henne direkt! Döm om min förvåning när hon kom ihåg mig från AC temadag i Gbg. Jag vet inte om det är när komplimang eller ej. Eller om hon helt enkelt har väldigt bra minne! men hon tog sig verkligen tid för samtalet och berättade en massor. Det kändes helt enkelt himla bra! 
Hon berättade om länderna som skulle kunna vara aktuella för oss och det var så många att jag i slutet av samtalet kände att jag tappade fokus och inte var lika intresserad av landet emot om hon hade berättat om det tidigare under samtalet. 
Vårt samtal resulterade i alla fall att vi strök vissa länder från vår lista på tilltänkta länder och vi står även i kö för några länder. Sydkorea och Thailand stryker vi helt pga deras BMI-gräns på 29. jag har ca 10kg att gå ner tills dess och visst, det borde jag fixa, men då behöver jag få ett nytt läkarintyg, utredningen behöver ändras, upp i nämnden igen och dessutom måste jag vara säker på att hålla den vikten. 
Vi fick däremot positiva besked kring Sydafrika. Reglerna kring aktivit troende är nu era önskemål från barnhem och organisation i SA och om vi bara preciserar lite mer kring vad vår tro skulle innebära för vårt blivande barn så blir det enklare för oss. Detta ska vi skriva i vårt personliga brev till den biologiska modern. Vi har tidigare också tänkt att väntetiden i SA kommer att bli runt 1- 1 1/2 år och att väntetiden i Sverige, innan papperna får skickas till SA skulle bli ungefär detsamma. Det skulle innebära en sammanlagd väntetid på ungefär 3 år vilket för oss könns väldigt långt... MEN Anna berättade att det i dagsläget är en kö i Sverige i cirka ett halvår vilket var glädjande besked! Så klart att det kan ta ännu längre tid men det vet man ju aldrig innan. Detta var verkligen positiva nyheter! 
Ännu står vi i kön för Sydafrika (plats15), Lesotho (plats 3) och Filippinerna (plats 5). 
Anna gav självklart tips om flera andra länder, tex Serbien, Colombia (där det på adoptionsfronten ser ljusare ut nu det sista) och Madagaskar. Just Madagaskar har vi tidigare kollat på men backat lite på grund av den långa tiden i landet, tre månader. Anna berättade att Madagaskar är ett mer säkert val än Lesotho. Vi har i alla fall tänkt att skriva upp oss i Madagaskarlistan också. OM våra föräldrar lovar att komma dit och hälsa på oss ;) 
 
Detta känns otroligt roligt, nu är vi verkligen på gång! 
 
Och idag, tog jag mod till mig och berättade för alla kollegor att vi ska adoptera. Det var pirrigt men så klart kul! Hela min arbetsplats var samlade och eftersom vi fått många nya medarbetare skulle vi presentera oss och dessutom avslöja något roligt som ingen annan visste. Jag kunde helt enkelt inte låta chansen gå mig förbi utan tog mod till mig och berättade! De jag arbetar närmast med har ju känt till hela vår resa men nu vet alla. Skönt! 
 
 
 

Vi längtar!

I många år har vi drömt om att få ett barn. Drömt om att få köpa de första kläderna. Drömt om att få köpa leksaker. Och drömt om att få inreda ett mysigt litet barnrum...
Än har vi inte köpt något, bortsett från de där mjukisdjuren jag och mamma vann på ACs temadag i höstas. Och just det, har en gammal jättefin gunghäst som mamma har köpt och har hemma hos dem. Vi skojar om att dem är fodervärdar tills den är redo att komma till oss och flytta in i barnrummet. 
 
När är det dags att börja att handla? Frågan är nog när vi tillåter oss att göra det. Nu, när vi fått vårt medgivande vet vi ju att vi kommer att få barn. Jaaa: VI SKA BLI FÖRÄLDRAR! (Har nog egentligen inte riktigt fattat det än)...  Jag tror att vår avvaktan kan bero på att vi i flera år så gärna velat köpa den där supersöta bodyn och de där pyttesmå sockarna i väntan på en liten bebis men att vi hela tiden haft i bakhuvudet att det kanske inte går vägen. Antagligen är det de känslorna som sätter lite stopp för oss. Vi behöver tänka om... 
Och förresten, när det gäller kläder, vad köper man då? Hade vi fått en liten bebis hade det varit rätt givet vilken storlek vi hade köpt, men nu vet vi ju inte om vi får en ettåring eller en snart fyraåring... Inte helt lätt. Antar att vi kommer att få en liten föraning när vi i alla fall valt land, men ändå! 
 
 

narlangtanblirforstor.blogg.se

En blogg om IVF-försök, adoptionsköer och om ofrivillig barnlöshet.

RSS 2.0