Äntligen är det dags oss att bege oss hemåt, hem till Sverige och till vårt nya liv tillsammans. Imorgon 13.00 hämtar Hanitra och Marc oss och 17.00 lämnar vi Madagassiskt mark! Det blir två timmars resa tills vi stannar en timme på Mauritius. Vi håller alla tummar och tår för att Elmer somnar lugnt och stilla och sover lääääänge. Mardrömmen är ju att han vägrar sitta still bältet (igen) eller att han blir övertrött och skriker på natten när alla andra sover.. usch. Är på riktigt oroad över denna långa resa....

 

det är med blandade känslor vi nu lämnar Madagaskar. Det ska som sagt bli väldigt skönt att få börja vårt familjeliv på riktigt. Men det är ett underbart land som vi är i och vi har mött så många underbara människor och varit med om så många upplevelser. vi är ju väldigt glada för Elmers skull, att han kommer att få ett helt annat liv än vad han hade fått om han bott kvar här. Vi ger honom bättre möjligheter att få ett bra liv. Men jag kan ändå inte låta bli att känna att vi rycker upp honom från hans rötter på något sätt. Vi tar ifrån honom möjligheten att bli den han skulle blivit här. Det blir väldigt många tankar, pt många olika håll.

 

Ett av mina starkaste minnen härifrån, är från barnhemmet, strax innan överlämningen när vi satt på kontoret om pratade om Elmer. Madame Jeanette, föreståndaren som E var väldigt fäst vid, sa att vi skulle ta väl hand om honom och ge honom mycket kärlek. Det blev ett väldigt känslosamt ögonblick för mig och tårarna sprutade. Och självklart, hur tufft det kommer bli, kommer vi alltid att ta hand om honom och älska honom hur mycket som helst. 

 

för att knyta ihop säcken, bestämde vi oss för att ikväll äta vår sista middag på hotellet vi bodde på när vi kom hit, Grand hotel Urban. Det blev Sangriga, precis som då, och ett glas bubbel för att fira. Men nu, fick vi även en liten pipmugg att skåla med. Ren och skär lycka! ❤️🥂