För en månad sedan kom det ÄNTLIGEN ett barnbesked. Efter över ett halvårs tystnad kom det ett barnbesked och nu var det dags igen! För två veckor sedan fick ytterligare ett par barnbesked, så himla kul! Även nu var det en liiiiten sötis, nu bara strax över ett år fyllda. va roligt!! 

 

Såååå... Det innebär att vi numera är på plats 4 i "listan" och det börjar pirra riktigt härligt i magen! ytterligare positiva besked för oss var att det paret som fick barnbesked nu senast var det andra paret, förutom oss, som hade medgivande för syskon. Det betyder att OM det är aktuellt med ett syskonpar till Sverige OCH det är barn i den åldern vi önskat, så är det vi på tur! Wihoo! ÄNNU MER PIRR I MAGEN! 

Nu håller vi alla tummar och tår vi kan för att barnbesked till Sverige ska hagla här framöver! 

 

Barnrummet står där tomt, sängen är bäddad och klar och byrån ska fyllas på med kläder i lämplig storlek. Än så länge verkar det som att katten tror att det är hennes rum, hon sover i sängen på nätterna och ligger och solar sig på mattan på dagarna. Vi behöver lite mer förvaringsutrymme och vi behöver lite mer att ha på väggarna men än så länge är vi väldigt nöjda! Får vi bara bara reda på barnets/barnens åldrar kommer vi kunna köpa lite leksaker och kläder. Något vi ser fram emot en massa såklart! 

Kunde förresten inte hålla mig riktigt idag när jag såg en jättefin pyjamas med ankare på. Jag köpte den! Så härmed är det första klädesplagget köpt! Men detta var ett undantag, mer får komma efter barnbesked! 

 

 

Det är med att planera framtiden är ju inte helt lätt i detta läget. Jag arbetar som lärare och kommer nu till våren att lämna min årskurs sex efter att ha haft dem i tre år. När vi lämnat ifrån oss sjätteklassarna brukar vi ta över blivande fyror men eftersom läget är så osäkert för mig önskade jag att inte vara klassföreståndare. Det känns varken schysst mot eleverna att med rätt kort varsel låta en vikarie ta vid och det könns också lite lustigt för egen del. Chefen kom med den klassiska frågan: "när tror ni att ni får åka" och jag svarade att de kan ringa om 5 minuter, ett par månader, om ett år eller kanske aldrig. Så det är ju väldigt svårt att ge ett ordentligt svar på det. Vi hoppas ju såklart att det blir i år, 2017 men det finns ju som sagt inga garantier. 

Vi kikar också på resa. Vi har ju varit resesunga rätt länge men pengar har gått till adoptionskostnaden och renovering. Om vi får åka till Madagaskar säg till hösten känns det ju som att vi hellt lägger alla pengar på det, men vi kan ju heller inte bara väntanoch vänta. En sista resa utan barn låter ju också väldigt lockande! 

Hur tänker ni som väntar eller har väntat kring planering? Inte helt lätt detta. 

Men längtar en massa, ja, det gör vi!