Det har varit dåligt med bloggandet det sista, av flera skäl. Väntandet tar på krafterna, minst sagt. Jag har liksom inte vetat vad jag ska skriva riktigt. 

På något sätt känns det som att de sista månaderna varit en lång uppförsbacke där man inte riktigt kan se slutet. Som en lång mellanperiod då inget varit riktigt riktigt bra. Vi är ju verkligen besvikna över att det inte blev något barnbesked innan jul och det är så hopplöst tyst. Vi har nu väntat i ett och ett halvt år, länge än de flesta de sista åren tror jag.  Varför ska alltid VI ha otur? Det gick ju så fort för en del par under 2016 och 2017. Typiskt att det ska dröja när det är tur.  

Det senaste barnbeskedet kom i juni, det är länge sedan! Men enligt Adoptionscentrum är det inga konstigheter, det beror inte på varken pest eller cykloner, det kan helt enkelt bara vara slumpen att det nu varit ett stort glapp. Denna väntan och ovisshet... 

Vi biter ihop ett tag till.  Fortsätter tänka på morgonen: "idag KAAAAANSKE". För en säv de där dagarna får vi ju rätt. En dag kommer samtalet!!

Tack för att ni läser och lämnar uppmuntrande kommentarer (de flesta)