Tiden går och tankarna om att få spendera julen 2017 tillsammans med vårt/våra barn har vi fått gett upp. Redan förra julen fanns ju en viss förhoppning men i år är det ju av förklarliga skäl ett hårdare nederlag. Vi är ju så nära nu....

I förra veckan var vi på mötet hos familjerätten för att få ett medgivande och det var ett trevligt möte. Hon undrade självklart hur vi ändå klarade oss så bra när vi längtat så länge. Bra fråga. Är man mitt i det så klarar man mer än man tror. Vad är alternativet liksom, ge upp? Tror inte det va. Det är bara att "gilla läget" och bita ihop och passa på att ta hand om varandra och hitta på sådant som inte är lika enkelt att göra sedan. 

Vi drömmer oss såklart bort ibland och vi kikar mycket på utflyktsmål och Youtube-videos från Mada. Här är en video jag gillar en massa: https://youtu.be/5DwqYJc5GSM 

Visst ser det underbart ut? 

Många frågar ju självklart om hur det går. "Har ni hört något" är frågan som ställs minst en gång i veckan. När vi får frågan om när vi tror att vi kommer att få åka, säger vi att vi inte vet men att vi hoppas på att det blir till vintern...

Sååå, ring oss nu snart... Vi längtar ju så....