Hej igen!

Då var vi inne på vår sjunde vecka här på Madagaskar! Helt galet va fort tiden går! Fast att dagarna är ganska enformiga och lugna känns det ändå som att tiden går rätt fort.  Vi försöker att hitta på något att se fram emot varje dag, det kan vara en utflykt eller ett besök på någon restaurang. 
Tyvärr har vi haft lite sjukstuga igen, lyckligtvis inte E. Pappan har haft feber men den har nu gått över men jag har åkt på öroninflamnation. Hela hörselgången är svullen, så öven en del runt örat vilket gör att jag inte jan tugga utan att det känns som att örat ska sprängas. Efrersom hörselgången är igentäppt hör jag dåligt, förutom när jag går då jag hör varje steg jag sätter ner som ett slag på någon bastrumma.Var på apoteket igår och fick ögondroppar med antibiotika, hoppas verkligen de hjälper för detta är inte kul alls.  
Tanken var att vi skulle åkt till Foulpoint för några sköna dagar på stranden men mår jag såhär vill jag knappt lämna rummet.  
Om 11 dagar kommer min familj hit och vi längtar ihjäl oss! Dels för vår skull, att vi behöver lite sällskap men främst för Elmers skull. Vi märker att han är rätt gnällig här, för typ allt. Jag tror han behöver lite mer stimulans och mer att hitta på. Uppe på allt har de dessutom renoverat poolen sedan en vecka tillbaks så vi kan inte heller bada i den. Så dålig tajming! Vi kämpar på! 

Ha det fint! 

Nu är han vår på riktigt!

I onsdags var det dags för de sista domstolarna.  Så nu är det han vår på riktigt, även på pappret!
Vi blev hämtade vid 11 och då var det möte med domaren på hennes rum..vi fick frågor om varför vi valt att adoptera från Madagaskar, vad vi ger honom att äta, om han varit frisk och hur vi har planerat att göra när vi kommer hem. Hon skulle också undersöka honom och den undersökningen bestod i att ta upp skjortan och titta på hans rygg i en halv sekund.... hon tackade för sig och hälsade oss välkomna till domstolen samma eftermiddag.  Så på 10 minuter var vi klara, snabbt och smidigt! 
På eftermiddagen var det då dags för domstol nummer 3, den sista och avgörande! Vi blev hämtade av Hanitras man och sedan var det dags att inta salen.  Som tur var fanns det även nu plats att vara ute i korridoren så vi slapp sitta inne i den trånga och varma salen. 


Förra gången tog det ju två-tre timmar innan det blev vår tur, men nu hade vi tur, vi behövde bara vänta i en halvtimme. Vi fick gå fram och domaren frågade vilket hans namn ska bli. Sedan sa hon: "He has been given to you" och så var han vår ❤
Nu är det en månad kvar innan vi kan börja att göra pass och ansöka om visum i Tana och sedan bär det av hem! Men innan dess kommer mina föräldrar och bror om två och en halv veckan. Äntligen!

Insamlingen till barnhemmet

Oj vilket mottagande insamlingen till barnhemmet fick! Vänner, familj, arbetskamrater och till och med Instagram + bloggföljare har hjälpt oss. Över 12000kr fick vi ihop, helt otroligt! 
Igår var vi på apoteket för att införskaffa lite smått och gott som kunde behövas och idag hjälpte Hanitra oss med de stora inköpen. Tidigare idag var vi på Score för att köpa lite blandat, detta blev det: 


 Först åkte vi till en butik (typ grossist) där vi köpte över disk. Där kom vi ifrån med 200 kg ris, 50 kg socker, olja och mjölersättning. 




Vi åkte sedan till Score för att köpa  en studsmatta vi sett. 
Hanitra berättade att barn hemmet gärna ville ha bidrag till en utflykt med barnhemmet så en del pengar gick dit också.  

Eftersom vi hade fått ihop så himla mycket pengar tyckte Hanitra att det var bättre att vi sparade en del av dem för att skicka ner till jul så att hon kan köpa mer då. Låter vettigt! 

Vi åkte sedan till barnhemmet för att överlämna allt vi köpt. Vi passade även på att skänka ett gosedjur mamma köpt på ikea, plus lite av mina gamla barnkläder. 
Vi möttes av en av barnskötarna som glatt vinkade till oss. De andra hjälpte till att bära in allt medan jag och Elmer väntade på utsidan. Han verkade känna igen sig för han ville gå in men vi gick lite åt sidan och sjöng lite som en undanmanöver. När de sedan lämnat allt och gick till bilen följde madame Jeanette med, föreståndaren som Elmer var väldigt fäst vid. Självklart såg Elmer henne och sken upp i ett jätteleende och vinkade till henne. Ett tag tänkte vi att han skulle bli ledsen över att pka ifrån henne men det gick bra. Det var så fint att se han bli så glad av att se henne.  Fint men sorgligt på något sätt. 
Vi är så himla glada över att ha honom.  Han är helt underbar verkligen! 
Imorgon är det dags för domstol nr 2 och 3. Då ska de kolla så att anknytningen gått bra och att vi vill behålla honom.  Sedan är han liksom vår på riktigt ❤

Igen, tusen tack alla ni som bidragit med pengar till barnhemmet.  Ni är fantastiska! ❤

narlangtanblirforstor.blogg.se

En blogg om IVF-försök, adoptionsköer och om ofrivillig barnlöshet.

RSS 2.0