Tick Tack...

Tiden går....Sakta men säkert. Än har vi inte hört något om när lagändringen träder i kraft men vi hoppas ju innerligen att det blir så att den verkligen träder i kraft innan sommaren så som de sagt. I så fall kan ju kanske få åka i slutet av sommaren.

Har flera gånger under årens lopp av denna barnlöshet fått frågan hur förhållandet klarar en sån här kris. Man har ju hört otaliga historier som par som kraschar helt och inte fixar det utan bestämmer sig för att gå skilda vägar. 
Jag skulle ljuga om jag sa att vi har klarat det lätt, inget med detta har varit enkelt. Efter över fem år av utredningar, IVF-försök och de senaste 2-3 åren av adoptionskö så sätter det sina spår. Efter hopp och förtvivlan hade det ju varit konstigt om äktenskapet inte påverkades. Just nu känner vi oss starka tillsammans men det har ju varit stunder där det varit jobbigt. Främst under IVF-tiden var det kämpigt. Man hörde om par som fick barn hux flux i förhållande utan kärlek och framtidsutsikter, varför skulle inte vi lyckas då, vi som var så kära och hade kämpat så länge? Vad hade vi gjort för att förtjäna den smärtan? En obeskrivlig känsla som för den som inte fått kämpa antagligen har svårt att förstå. Eftersom de under utredningarna och ivferna inte hittat några direkta fel på oss så läste vi om par som inte var "komplatibla" med varann. Tänk om det var så för oss? Men vi har alltid haft en grundtrygghet i oss och att bryta var till slut inget alternativ utan vi kämpade vidare för oss! Vi har alltid pratat väldigt mycket om alla våra känslor och det tror jag är en förutsättning för att förhållanden som krisar ska överleva. 
Vi har fått otroligt mycket stöd av våra familjer och våra vänner. Vi har hela tiden försökt att se det positivt och istället för att gräva ner oss i sorg, bearbetat den och sett allt det där man kan passa på att göra nu utan barn. Det har nog varit vår räddning. Prata med varann, med vänner, hitta på mycket tillsammans...

Vi fortsätter att kämpa på, en vacker dag får vi vår belöning och då är allt det där jobbiga bara ett minne blott. 

Tack för era fina kommentarer, det värmer fint! Delar ju med mig av något väldigt privat, är nu lite nyfiken på vilka ni är som läser. Kan ni inte skriva en kommentar om vilka ni är och varför ni läser bloggen?  

Dags att rensa hjärnan med ett långt spinningpass! Finfin medicin för själen (inte bara kroppen)
Kramar

Lite framsteg?

Då så, då har vi äntligen lite goda nyheter. Det har kommit barnbesked till Sverige! De som stoff före oss i kön (de har barn från Madagaskar sedan tidigare) har äntligen fått ett barnbesked. En kille på 3,5 år! Så härligt för dem! Med andra ord står vi nu först i kön! 

Är dock lite rädd för att bli för exalterad över att det kommer barnbesked trots "stoppet" pga den kommande lagändringen. Det har ju inte kommit några barnbesked till något skandinavisk land sedan i juni och det är just för att barnhemmen inväntar att den nya lagen ska träda i kraft. Det var skönt att höra att det inte är helt stopp men är som sagt rädd att ta ut något i förskott. 
Nu vet vi att när det väl släpper så ligger vi i alla fall först i kön. Alltid nåt! Så nu är det bara att hoppas att den där jädra lagen kan börja gälla snart! 

Vi längtar ju så mycket efter dig, lilla pyret långt där borta. Vi vet att du finns där någonstans. Vi hoppas att du har det bra där du är, snart får vi veta vem du är. 

Inga större framsteg

Jaa, nu har det gått ett tag sedan vi fick det för tråkiga mejlet som båda gjorde på snurriga. Vad betydde det där egentligen? 
VI mejlade ju Adoptionscentrum och under tiden var diskussionerna heta i vår Facebookgrupp. Ingen kände till något om lagändringen men några som var på Mada i våras/somras hade hört något nämnas om en ev lagändring.  Under kvällen hittade någon av medlemmarna en sida med info på franska, detta översattes och på morgonen därefter fick jag se infon. En av ändringarna som tydligen skulle göras var att vistelsetiden skulle ökas från tre månader till fem månader. FEM MÅNADER! Galet! Helt plötsligt blev allt ännu värre! 
Men... Det dröjde inte länge innan vi fick svar från Adoptionscentrum som avfärdade det, det stämde inte. Puh! Som tur var påverkar lagändringen oss inte nämnvärt utan det handlar mest om åtgärder som kommer att göra det säkrare och tryggare för adoptivbarnen. 
Så fram tills lagändringen träder i kraft har då de flesta barnhemmen valt att vänta med att skicka några barn och det är därför det inte kommit några barn till de nordiska länderna på lång tid. De vet inte NÄR lagen träder i kraft men innan sommaren tror de. Och innan sommaren skulle ju i princip kunna vara snart men man vet ju aldrig. Man vet ju inte heller ATT det kommer att bli just innan sommaren, vi vet ju alla att allt sådant kan dra ut på tiden av olika anledningar. 

Det finns ju också en liten chans att vi kan få barnbesked ändå, de har ju inte stängt helt utan några akter har ändå skickats. Hoppet är det sista som överger en. 

Jag tycker dock att det är väldigt konstigt att barnhemmen inte bara jobbar efter den gamla lagen tills den nya börjar gälla. Det är ju barn det handlar om och mer tid än nödvändigt på ett barnhem känns ju inte så bra. Men vi tänker tydligen lite olika..

Så nu är det väl inte så mycket mer än att fortsätta vänta. Och vänta... 

narlangtanblirforstor.blogg.se

En blogg om IVF-försök, adoptionsköer och om ofrivillig barnlöshet.

RSS 2.0