När ringer de då???

Jaaa, nu börjar vi allt bli ordentligt otåliga! Inte ett endaste barnbesked från Mada på 5 månader! Och vi som är så nära...


Tiden går och tankarna om att få spendera julen 2017 tillsammans med vårt/våra barn har vi fått gett upp. Redan förra julen fanns ju en viss förhoppning men i år är det ju av förklarliga skäl ett hårdare nederlag. Vi är ju så nära nu....

I förra veckan var vi på mötet hos familjerätten för att få ett medgivande och det var ett trevligt möte. Hon undrade självklart hur vi ändå klarade oss så bra när vi längtat så länge. Bra fråga. Är man mitt i det så klarar man mer än man tror. Vad är alternativet liksom, ge upp? Tror inte det va. Det är bara att "gilla läget" och bita ihop och passa på att ta hand om varandra och hitta på sådant som inte är lika enkelt att göra sedan. 
Vi drömmer oss såklart bort ibland och vi kikar mycket på utflyktsmål och Youtube-videos från Mada. Här är en video jag gillar en massa: https://youtu.be/5DwqYJc5GSM 
Visst ser det underbart ut? 

Många frågar ju självklart om hur det går. "Har ni hört något" är frågan som ställs minst en gång i veckan. När vi får frågan om när vi tror att vi kommer att få åka, säger vi att vi inte vet men att vi hoppas på att det blir till vintern...
Sååå, ring oss nu snart... Vi längtar ju så....

https://youtu.be/5DwqYJc5GSM

Nytt medgivande

Två år har snart gått sedan vi fick vårt medgivande för adoptionen. Nu är det dags att förnya det. 

Det som behövs är nya läkarintyg, nya referensbrev och sedan ett möte med familjerätten. 
Vi blev lite förvånade att det redan var dags, det var ju inte länge sedan vi fixade med allt sånt här ju! Dessutom verkar det bli lite ont om tid då vårt medgivande går ut i mitten av december. I väntan på besked om när vi kan komma till familjerätten tänkte jag boka in tid för läkarintyg, men MINST en månad i kö så de på vårdcentralen. PANIK!! Men vi hittade en privatläkare som hade tid redan idag så det var skönt! Sist gång kom jag till en väldigt ointresserad läkare som knappt kollade något men nu kom vi till en snäppet mer engagerad läkare. Det gick snabbt ändå men nu fick jag iaf väga mig och lämna urinprov..sist gång lyfte läkaren knappt blicken från blanketten utan kryssade väldigt lätt i att allt såg bra ut. Vi väntar nu på att få lämna blodprov (hiv) och det har vi fått tid på tills tisdag. 

Tyvärr hade familjerätten väldigt fullt upp och inte en tid till oss förrän om en månad. Det kändes ju sådär... men tills dess har vi nya läkarintyg och nya referensbrev och så ska hon kolla så att det inte dykt upp något nytt (vilket det inte gjort) och sedan kommer hon att ge ett förslag till medgivande som sedan socialnämndens utskott förhoppningsvis godkänner. 
När vi sedan fått värt medgivande ska detta översättas och sedan skicka det till AC som i sin tur skickar vidare det till Madagaskar.
Såklart att vi blev lite stressade över detta, tänk om vårt nuvarande medgivande hinner gå ut, behöver vi då ställa oss sist i kön igen? Men nej då, Hector på AC lugnade oss och berättade att det löser sig och att det "värsta" som kan hända är att vi får ett barnbesked precis i skarven och då kan socialnämnden vara lite kinkiga och kräva ett speciellt samtyckesintyg för just det barnet. Det verkade inte vara någon större fara på taket ändå. Puh! 

I övrigt känner vi ju båda att det närmar sig ett barnbesked och det pirrar ordentligt i våra magar. Vi ligger ju typ delad förstaplats skulle man kunna säga. Förhoppningsvis kommer ytterligare ett barnbesked innan året är slut och kommer det då inte ett barn från just det barnhemmet de andra sökande tidigare adopterat från, så borde det vara vår tur. Vi har stora förhoppningar att vi kommer att få vårt barn i vinter. Så... Håll nu tummarna för oss, det är kittlande nära nu ju :) 

Ett steg närmare

Jorå! 

Äntligen rör det sig lite i kön igen. Vi är nu på andra plats i "kön". Det inget nytt barnbesked denna gången utan ett par som hoppat av pga personliga skäl. Tråkigt för paret att det inte riktigt blev som de tänkt sig, men desto mer positivt för oss. 
Vi ligger som sagt på andra plats nu, men Hector, vår handläggare på AC, poängterade åter igen i ett mejl att det inte finns någon strikt köordning utan att det kan bli vår tur lite när som helst. Att vi nu väntat medellänge är ju också en svindlande tanke. Snart! Hoppas vi! 

Sååå. 20 september står det i dagens almanacka. Idag har jag plockat ner sommarkläderna för vinterförvaring. Jag minns förra året när jag plockade ner kläderna för säsongen och hoppades att jag skulle få plocka upp dem FÖRE våren, av anledningen att vi skulle åka till Madagaskar. Men tyvärr blev det inte så. Tänk om jag då, för ett år sedan, vetat att jag ett år senare, en mörk septemberkväll, skulle ha kvar samma tankar och längtan. Hade man då orkat det? Svaret är antagligen JA. För att jag måste. Jag kan ju inte ge upp, det är det inte värt. Man klara mer än vad man tror. Men snart får det allt bli dags! De där sommarkläderna SKA packas upp och packas ner i en resväska som ska med till Madagaskar. De där tunna sommarklänningarna ska trängas med tvättservetter, små barnsandaler och myggspray. Så är det bara!!! 

narlangtanblirforstor.blogg.se

En blogg om IVF-försök, adoptionsköer och om ofrivillig barnlöshet.

RSS 2.0