första julen....

Tiden går undan när man har mycket att göra. Sedan vi kom hem i slutet av november har vi försökt att vara hemma så mycket som möjligt men vi har haft väldigt många vi vill träffa. De flesta har vi träffat här hemma hos oss men vill har varit hemma hos ett par av våra vänner. Allt har gått väldigt bra, trots fullspäckat schema. 

I början när Elmer hamnat i nya situationer med nya människor blir han lite blyg och lite klängig på oss. Inte ledsen, tvärtom, han har ofta ett leende på läpparna och är lätt att få att skratta. Med lite lek mjuknar han upp och tar sedan egna initiativ, det är fint att se. Visar man fram knytnäven och gör "duna" (hälsning) så man kompisar för evigt. 
Vi tycker att han har anpassat sig otroligt bra till livet här med oss. Han sover bra på nätterna i sin säng i sitt rum (oftast hela nätterna vilket jag tror tyder på en trygghet), han äter bra och han har väldigt kul med sina leksaker (Brio-järnvägen är populärast för tillfället). 
Språket då? Jo, vi blir förvånade varje dag över hur mycket han förstår. Till exempel när min pappa var här och han sa att han skulle åka hem till mormor så tog Elmer hans hand och ledde honom ut till hallen. Mamma har gjort "baka, baka liten kaka" med honom ända sedan de sågs första gången. Elmer försöker att säga samma och göra rörelser med ett stort leende. Imorse när vi skulle sätta in brödet i ugnen att han vid bordet och sig det, då utbrister han "skjuts in i ugnen" skrattar. Jag och min man skrattade ännu mer. 
Han härmar väldigt mycket, kan vara alltifrån någon rörelse, något vi säger eller något han gör på tv/radio. På så sätt kommer han att lära sig mycket! Förhoppningsvis mest bra saker 😂 
Han söker en hel del ord, men mest när vi är ensamma, inte så mycket bland andra människor. Men eftersom han visar att han förstår så mycket tror jag att han kommer att kunna väldigt många ord när han väl börjar prata mer. 

Att vara mamma är ungefär som jag tänkte mig. Kanske att mitt tålamod när han strejkar är lite sämre än förväntat. Haha! 
Var nog helt inte beredd på att jag skulle känna så himla mycket kärlek för det lilla livet. Ibland vill jag bara pussa ihjäl honom! Han är så go... 
Han ger oss så mycket glädje och vi älskar honom så mycket. Det är verkligen helt underbart! 

Jul kommer helt plötsligt att känns mer betydelsefull nu än tidigare år. Vi har länge sett fram emot att just få fira jul ihop. 
Vi vill ju ta det lite lugnt så vi har bestämt oss för att inte fira hela släkten ihop, utan på förmiddagen är vi hos hans farmor och farfar och på eftermiddagen hos hans mormor och morfar som bor här i villaområdet. Det kommer att bli lugnt och avslappnat med bara de närmsta. Vi har sagt att vi väntar något år med tomte. Dels har han inte riktigt förstått innebörden och dels blir han nog lite rädd av att se någon sådan för första gången på riktigt. Några julklappar har vi faktiskt inte köpt utan han har fått så många presenter av sätt och vänner att vi inte ens ger honom allt vi köpte till honom innan vi åkte. Så vi kommer att slå in det och ha lite julklappsöppning vid granen på julaftons morgon. Han behöver absolut inte ha mer än han redan har, han är inte van vid det och han förstår inte bättre heller.. 

Jag återkommer med fler uppdateringar längre fram, då ska jag också svara på de frågor jag fick av er. Ställ gärna flera, det är lättare att skriva då. 


Ha nu en riktigt god jul. Och tack för era kommentarer och värmande ord, är så glad för det,! Stora julkramar till er! 


Home sweet home

Tänk va skönt det är att vara hemma! Det är det verkligen.. 
Inte nog med att vi får sova i våra egna sängar, ha rena kläder och kan duscha i rent vatten, det jag uppskatta allra mest är att detta är ju det riktiga, det är ju så här man ska ha det som familj. 
Äntligen kan vi jobba mer med rutinerna, Elmer har gott om utrymmen att röra sig på, och han har många leksaker att stimuleras av. 

Vi möttes av våra familjer på ett kyligt Landvetter. Självklart blev det en del tårar både här och där. Ska resan gick över förväntan. Elmer där rätt så still när han var tvungen att sitta vältas (tack och lov för tecknad film på skärmen) och efter Mauritius sov han största delen av resan. Helt otroligt! 
Även att sitta fastspänd i bilbarnstolen i vår bil gick bra! Han somnade där också 😍
Våra familjer följde med oss ett tag hem, de ville ju såklart träffa Elmer. Vi firade stort med smörgåstårta och champagne! 
När de andra hade gått var det en underbar känsla att vara hemma. Lugnt och skönt och bara vi... Och den där känslan när han låg där i sin säng, i rummet som så länge varit tomt. Det är obeskrivligt! 

Nu har vi varit hemma i lite drygt en vecka och har hunnit med besök hos Skatteverket (för att ordna personnummer) och Försäkringskassan (ansökt om barnbidrag och adoptionsbidrag). Vi har även hunnit med besök hos gammelmormor och fått besök av en av mina närmsta vänner och hennes familj. 
Elmer har fixat allt jättebra tycker vi! Han är pigg och glad, lite försiktig i början när han träffar nya människor men med lite lek och bus blir det lättare. Det märks att han känner sig trygg med oss för han vill gärna sitta nära eller bli buren om han kommer i nya situationer. 
Får väldigt ofta frågan hur det går med språket.. Bra, tycker väl vi, men vi har ju å andra sidan inget att jämföra med. Vi märker att han förstår väldigt mycket mer än han själv pratar. Men ord han förstår och pekar på är tex katt, lemur, lampa, vatten, blomma, snögubbe, säng, skor, bil... Han gillar också att sjunga och dansa och det är väldigt roande att titta på. 

Jag skriver mer en annan gång! Skriv gärna frågor så är det lättare att veta vad jag ska skriva om 😍 
Stora kramar till er! 

Nu bär det av hemåt!

Äntligen är det dags oss att bege oss hemåt, hem till Sverige och till vårt nya liv tillsammans. Imorgon 13.00 hämtar Hanitra och Marc oss och 17.00 lämnar vi Madagassiskt mark! Det blir två timmars resa tills vi stannar en timme på Mauritius. Vi håller alla tummar och tår för att Elmer somnar lugnt och stilla och sover lääääänge. Mardrömmen är ju att han vägrar sitta still bältet (igen) eller att han blir övertrött och skriker på natten när alla andra sover.. usch. Är på riktigt oroad över denna långa resa....
 
det är med blandade känslor vi nu lämnar Madagaskar. Det ska som sagt bli väldigt skönt att få börja vårt familjeliv på riktigt. Men det är ett underbart land som vi är i och vi har mött så många underbara människor och varit med om så många upplevelser. vi är ju väldigt glada för Elmers skull, att han kommer att få ett helt annat liv än vad han hade fått om han bott kvar här. Vi ger honom bättre möjligheter att få ett bra liv. Men jag kan ändå inte låta bli att känna att vi rycker upp honom från hans rötter på något sätt. Vi tar ifrån honom möjligheten att bli den han skulle blivit här. Det blir väldigt många tankar, pt många olika håll.
 
Ett av mina starkaste minnen härifrån, är från barnhemmet, strax innan överlämningen när vi satt på kontoret om pratade om Elmer. Madame Jeanette, föreståndaren som E var väldigt fäst vid, sa att vi skulle ta väl hand om honom och ge honom mycket kärlek. Det blev ett väldigt känslosamt ögonblick för mig och tårarna sprutade. Och självklart, hur tufft det kommer bli, kommer vi alltid att ta hand om honom och älska honom hur mycket som helst. 
 
för att knyta ihop säcken, bestämde vi oss för att ikväll äta vår sista middag på hotellet vi bodde på när vi kom hit, Grand hotel Urban. Det blev Sangriga, precis som då, och ett glas bubbel för att fira. Men nu, fick vi även en liten pipmugg att skåla med. Ren och skär lycka! ❤️🥂
 
 
 

narlangtanblirforstor.blogg.se

En blogg om IVF-försök, adoptionsköer och om ofrivillig barnlöshet.

RSS 2.0