När blir längtan för stor?
När jag startade bloggen för en massa år sedan funderade jag länge på vad den skulle heta. Funderade fram och tillbaks men kom till slut fran till att När längtan blir för stor, för just då var det rätt jobbigt och jag kände ett behov av att få skriva av mig.
Då hade längtan efter barn funnits ett tag redan och det kändes som att den började bli FÖR stor.
Men frågan är då när längtan är som störst? Var den det då i början där vi var så förväntansfulla? Eller när kompisarna fick barn och vi såg deras glädje? När vi hoppfulla trodde att IVF var stensäkert och räknade ut förlossningsdatum utefter när vi planerat insättning. Eller när vi fick missfallet den där majdagen?
Nja. Jag tror att längtan är som störst nu. Nu, måndagen den 3 september 2018, en dag innan vi får träffa vårt barn.
Imorgon klockan 09.00 blir vi hämtade för att få åka till barnhemmet. Äntligen får vi träffa honom!
Hur känns det då? Vi är faktiskt oväntat lugna och det känns rätt bra. Jag tror inte att vi är särskilt nervösa heller utan mest förväntansfulla. Men jag kan ju inte sticka under stolen med att det pirrar i magen varenda gång jag tänker på stunden då vi får se honom för första gången.. Hur blir hans reaktion när han ser oss? Hur blir VÅR reaktion? Kommer han att bli ledsen? Kommer han vilja vara nära oss?
Många tankar är det... Men imorgon, då vet vi! Och idag, är längtan som störst ❤
Åh vilken känsla! Stort lycka till inför imorgon, det är så fantastiskt att få vara med här på bloggen och följa er resa! 💛