Längtan bor i mina steg

 
När vi i förra veckan var hos familjerätten rekommenderade vår utredare att lyssna på Klara Zimmergrens sommarprat från 2012. När hennes bok "Längtan bor i mina steg" kom ut förra året hände jag nästan på bokhandelns lås för att köpa den. Slukade den direkt, i ett nafs.
Sagt och gjort, när jag skulle köra till grannstaden passade jag på att lyssna på sommarpratet i bilen och det könns som att Klara pratar direkt till mig i bilstereon. Eller kanske OM mig? Först och främst har hon en väldigt behaglig röst (stort plus om man jobbar med radio) och hon talar så sakligt. Igenkänningsfaktorn är minst sagt stor... 
Hon berättar att hon vid ett socialt tillfälle känner att frågan: " har du barn" är på väg och hon ber till Gud att den inte ska komma. För att slippa svara. Och hur hon känner att hon måste svara något mer än bara "nej". "Nej, vi jobbar på det", "nej, det har inte blivit så än". Har själv varit i den situationen fler gånger, senast för ett par veckor sedan, och det hugger alltid till i magen när man vet vad som är på gång. 
Hur man står där med grav.testet och önskar att det var positivt, hur man nästan pratar med det och man önskar att få se texten "gravid" fast att man inte är det. Bara för att få se det.
Och til sist hur man försöker och försöker med ivf-behandlingar och tänker: "bara en häng till, det kanske fungerar", till att istället glädjas och längta så enormt efter ett adoptivbarn. 
 
Klara berättar med både humor och allvar och hon träffar mitt i prick! 
 
Nu när jag har läst boken två gånger kan jag tänka mig att sälja den, någon som vill köpa lite billigt? Den rekommenderas varmt! 
 
Här hittar du sommarpratet: http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/116713?programid=2071
 
 

Medgivarutredningen

Idag var det dags för första ordentliga mötet hos familjerätten i vår hemstad. Jag var visst lite nervös innan men maken var lugnare. Det är ju en väldigt speciell sits vi sitter i, en vilt främmande person ska lära känna oss för att ge ett förslag till socialnämnden som inte heller känner oss, som i sin tur ska besluta om vi har rätt att bli föräldrar eller inte. Egentligen är det ju inte så konstigt, någon behöver ta barnens parti, för utredarens uppgift är ju att ta reda på om vi är lämpliga som föräldrar. Tyvärr kan man ju önska att det inte bara är vid adoptioner som föräldrar ska utredas men det är ju en annan diskussion... 
 
I alla fall. Mötet var mest ett lära-känna-möte där hon snuddade vid i princip alla frågor som vi kommer att ställas för senare i utredningen. Det kändes lite smått onödigt att i en och en halv timma prata om sådant vi ändå kommer att gå in på djupet senare men jag tror att hon ville kolla lite så att vi var helt beslutna om att vi ville adoptera. När jag blev gravid hann vi ju ringa och avboka tiden så hon vet ju om vad som har hänt. Kanske var det därför hon bara snuddade vid frågorna nu? 
Vi fick i alla fall planerat in alla våra möten, både parsamtalen, de enskilda, hembesöket och träffen med våra familjer och vänner. Jag blev rätt besviken över att det drar ut på tiden, jag hade hoppats på att utredningen kunde vara klar på ett par månader. Som det verkar nu ska utredningen att vara klar att nämnden ska ta ett beslut i början av december. Tycker inte ni att det låter långt? 
Jag tror att det var 6-7 träffar bestämda och man kunde ju hoppas att det kunde genomföra dessa med tätare intervaller men inte det. Jag antar att de behöver tid till mer akuta ärenden och jag får väl trösta mig med att de kan hjälpa barn och familjer som har det svårt istället. Har vi väntat så långe kan vi väl lika gärna vänta lite till. I det stora hela är ju inte det halvåret sååå lång tid.

Kemisk graviditet

När jag pratade med Sahlgrenska när jag börjat blöda och helt plötsligt testat negativt nämnde sköterskan att det eventuellt var en kemisk graviditet. Hon förklarade lite snabbt men jag förstod inte riktigt. Kemisk graviditet låter ju som om man inte är gravid på riktigt, som att kroppen lurar en. Nu har jag googlat runt en del, inte blivit så mycket klokare av svenska sidor men på de amerikanska finns mer information. 
Detta har j
Kemisk graviditet är en vanlig graviditet som ger positivt graviditetstest vid urin eller blodprov men det blir ett såpass tidigt missfall att ett ultraljud aldrig kan visa en graviditet. En kemisk graviditet är alltså ett missfall som inträffar tidigare än vecka fem. Ägget blir alltså befruktat och fäster i livmodern men fortsätter inte att utvecklas.  Motsatsen till kemisk graviditet är alltså klinisk graviditet som betyder att graviditeten kan upptäckas via ultraljud med fosterstrukturer och hjärtslag. 
 
Varför det blir en kemisk graviditet är av samma skäl som andra missfall sker, på grund av kromosomavvikelser. Tyvärr verkar det inte finnas några studier som visar att det går att undvika kemisk graviditet utan man bör tänka som man brukar göra när man försöker att bli gravid. 
 
Jag har också läst att många som inte gör graviditetstest aldrig förstår att de fått ett tidigt missfall utan att man tror att det är en vanlig mens. För min del gick det inte att misstolka, det var ingen vanlig mensblödning utan den var mycket kraftigare och innehöll många klumpar. För vissa kan det säkert vara så, testar man för tidigt kan man få ett positivt besked som sedan övergår och blir negativt. För egen del hade jag inte velat vänta längre (testade på läkarens rekommenderade testdag) och man vill väl veta om man blivit gravid även om man tyvärr snart genomgår ett missfall? 
 
Nu försöker vi lägga detta bakom oss och det känns lite lättare nu när vi vet lite mer. Förhoppningsvis ger mötet med läkaren i augusti oss lite mer klarhet. Tills dess är det väl bara att njuta av sommaren och hoppas att det kommer en sommar då vi får busa med en liten egen going. 

narlangtanblirforstor.blogg.se

En blogg om IVF-försök, adoptionsköer och om ofrivillig barnlöshet.

RSS 2.0