Nationalpark

Idag kom vi hem från två dagars äventyr i regnskogen. Klockan 8 hämtade Val oss i hans kusins gamla Peugeot från 1989. Med dessa vägar behövs det stora bilar så detta blev ju ett äventyr i sig.. 
Efter en resa på cirka sex timmar var vi framme i Andasibe.  Vi bodde på Vakuna Forrest Lodge, som norskarna tipsat oss om och vi var väldigt nöjda! 9 km in på en smal grusväg, ocg mitt i regnskogen hade de byggt upp detta ställe. Riktigt fräckt! 



Tidigt på fredagsmorgonen åkte vi till nationalparken som ligger ett par kilometer från vårt boende.  Där möttes vi av en guide, Patrick, som Val fixat åt oss. "En av de bästa guiderna där", sa han. Vi betalade entré (som går till att underhålla lederna) och avgift till guiden och sedan gick vi in. De största delen av turen på 4 timmar gick vi pp en led eller liten stig, men rätt som det var fick vi vandra i skigen utan stigar. Tydligen är vilda djur inte tillräckligt uppfostrade att hålla sig i närheten av upptrampade stigar 😂 

Det tog inte lång tid innan guiden viskade "indrie" och pekade in i en snårig skog. Vi följde efter och där stod ett gäng holländare och spanade upp i trädkronorna. Och långt där uppe såg vi den! 

Inte lätt att få bra kort från mobilen när de är så högt upp. Kort därefter kom ytterligare en! En av guiderna som var där spelade upp inspelat indriläte och efter en stund började de båda två att skrika ett högt (riktigt högt) läte som lät nästan som en siren. En kort stund därefter hörde man längre bort att andra indris svarade. Fräckt! Tydligen kan deras ljud höras tre kilometer bort (så vi fick nästan hålla för öronen). Enligt Val kan indrin varna människor för kommande cykloner. Ett par dagar innan blir det tydligen ett himla liv på dem! Det sägs att döda människors själar lever vidare i indrisarna så människor här värdesätter de väldigt högt.  Tyvärr är denna lemurarten starkt utrotningshotad, endast ca 1000 finns kvar och de allra flesta i området där vi var. 
Vidare på turen fick vi se ytterligare en lemur -Golden Lemur, och dessa levde längre ner i i buskarna och på marken så de kom vi närmare. 


Såna fina djur! 

Gissa vad detta är för djur? 

Det var inte lätt att upptäcka men guiden gjorde det! Det är två fåglar som ligger tätt ihop och som kamouflerat sig mot löven på marken. De ligger så tätt och spegelvänt mot varann att det ser ut som en stor fågel. Precis som lemurer kan man bara hitta dessa arter här på Madagaskar. 
En boa på en och en halv meter fick vi se också... urk....

Efter fyra timmars vandring var vi gott möra i benen (tack och lov för bra bärsele) men vi avslutade på en liten ö som tillhör hotellet där vi bor.  Lemur Island kallas det och vi fick åka kanot i 50 meter (inte långt...)  Där finns 27 lemurer, de flesta har dock blivit orädda för människor och brukar därför hoppa upp på besökarna.  Det var kul men kändes en smula turistiskt.  Dock drivs det inte bara för att tjäna pengar utan ungarna placeras sedan ut runt om i skogarna så att beståndet håller sig. 

Vi var verkligen helnöjda med den dagen, upplevelser vi antagligen aldrig får vara med om igen. 

En helt okej utsikt att vakna upp till.  Och jag kan berätta att jag sov väldigt gott av att höra ljuden från regnskogens djur utanför! 

Nya äventyr!

Sedan sist har vi haft det väldigt bra här i Toamasina! 
Tre dagar i rad umgicks vi med det norska paret och deras söta lilla lille på ett och ett halvt år. Till att början var E lite reserverad men efter en stund mjuknade han upp och busade med honom.  De lekte väldigt fint ihop och var så söta! Det var väldigt kul att se honom så glad! 
Vi har redan bestämt att vi ska ses när vi kommer hem. Dessa pojkar lär bli bra kompisar! ❤ 
Efter att de åkte i lördags har vi mest softar och haft några sköna dagar här "hemma". Igår tog vi en tuk-tuk till ett väldigt trevligt ställe i andra delen av stan. Dit kommer vi att komma tillbaks, var så säker! 
Idag bjöd vi hit en guide, Val, på middag hos oss..vi fick tips om honom från ett par som var här för ett par år sedan och sedan dess har jag chattat lite med honom om vad vi skulle kunna göra här.  I morgon skulle vi egentligen åkt med honom till en djurpark strax utanför stan men nu när vi träffade Val berättade han att han är bortrest på jobb nästa vecka och tre veckor framöver.  Så därför valde vi att boka honom för en större utflykt.  Istället kommer vi att åka till Andasibe (en stor nationalpark 4 timmar härifrån) torsdag till lördag. Där kommer vi att bo på ett hotell ute i djungeln och få gå på guidad tur för att få se lemurer bland annat. Detta ser vi verkligen fram emot! 

Nästa vecka är det dags för oss att vara i domstolen för att få klart att Elmer blir vår på riktigt. Det är väl inget vi är direkt nervösa för men det är kul att ha lite annat att göra på dagarna! Vi kommer även att åka tillbaka till barnhemmet för att skänka lite saker de behöver. Via instagram har vi gjort en insamling och har redan fått ihop nästan 7000 och då har vi sagt att man kan swisha månaden ut, så ännu mer kan vi få ihop! Många blöjor och mjölkersättning kommer de att kunna få! 
Självklart ska inte E med tillbaks till barnhemmet, det blir nog inte så bra. Så en av oss kommer att åka med Hanitra dit och den andra stannar här med Elmer.. Hör av er om ni vill vara med och bidra! 


Jag är liksom mamma...

Häromdagen videochattade jag med klassen jag haft i lite drygt ett år.  Eleverna hade förberett frågor till mig och det var alltifrån väder till djur.  Men en tjej ställde en fråga som var lite mer på djupet: "hur känns det att vara mamma?" Blev lite paff och fick tänka efter lite.  
Jag svarade något i stil med att det är helt underbart när han väcker oss med ett stort leende på morgonen, eller när han kommer springandes, skrattandes och ska krama mig. Men det är också lite jobbigt när han är ledsen och vi vet inte varför för att vi inte förstår honom eller känner honom tillräckligt väl än.. 

För det mesta är det verkligen helt underbart att vara mamna. Och det känns liksom självklart på något vis.. Han är rätt ofta pigg och glad, han är lätt att få att skratta och det skrattet smittar verkligen av sig. Flera gånger om dagen säger vi "gud så söt han är". Och jag blir verkligen varm inombords av honom, han gör mig lycklig.  
Men att vara förälder är ju inte heller en dans på rosor.... Han är stundtals väldigt mammig. Han gnäller och det är bara jag som gäller. Än har jag inte gått en enda gång på toa utan att han har sprungit efter. Stänga dörren fungerar inte, då rycker han i handtaget och gråter hjärtskärande.. 
En annan utmaning vi stött på är ju det här med den fina gränsen för när man ska trösta och när man ska låta vara.  När ska man vara hård och när ska man vara mjuk? Han är periodvis väldigt gnällig. Det kan vara situationer som när han inte kommer upp i sängen, när han inte får mer juice, när jag går för långt bort tex. Han kan vilja ha en sak som han inte når, då gråter han, men när vi ger honom den, gråter han igen. Och så kastar han iväg saken, gråter en skvätt, sträcker sig efter den.. och samma visa om och om igen. Eller upp och ner ur sängen 20 gånger.  
Jag tänker att när han har skadat sig är det självklart att vi är snabbt där och tröstar.  Samma när vi märker att han börjar gråta utan anledning. Då känns det som att det är närhet och trygghet han behöver. Men det är desto svårare att veta hur man ska göra när han gråter för att han vill upp i sängen gång efter annan..hur många gånger är okej liksom? Jag känner att gör vi saker åt honom så fort något blir lite jobbigt, vad lär vi honom då? Hur självständig kommer han att bli? Vi kan ju inte heller låta honom dricka upp hela juicepaketer bara för att han vill det.. 
Men samtidigt, han kanske behöver den trösten och vetskapen om att vi finns där för honom. Jag tror ju att han i många situationer testar oss, var har han oss och vad får han göra. Hans liv på bsrnhemmet lär ju ha varit rätt torftigt så med alla dessa intryck och nya saker är det väl klart att det blir en krock. Himla svårt sånt där.  Liknande tankar har nog alla föräldrar men extra svårt blir det ju med hans bakgrund.  
Hur tänker ni? Dela gärna med er av era tankar. Det betyder mycket! 

narlangtanblirforstor.blogg.se

En blogg om IVF-försök, adoptionsköer och om ofrivillig barnlöshet.

RSS 2.0