Vi har bestämt oss!

Yes! 
Nu har vi bestämt oss, min man och jag. Vårt blivande barn kommer från Madagaskar! 
 
Hector från Adoptionscentrum ringde i förrgår och vi pratade i över en halvtimma om Madagaskar som verkar vara ett helt fantastiskt land. Vi hade ju läst på en del om landet och det var egentligen inte så mycket nytt som han berättade. Hur fattig det är har vi redan förstått och Hector bekräftar ju detta. Vi fick lite fler svar på våra frågor kring boende och om möjligheterna att bo på olika ställen under vistelsetiden. Det senaste har de flesta adoptionsföräldrarna fått vänta i ungefär ett år tills barnbesked men det finns ju inga garantier utan kan lika gärna ta upp mot två år om man har otur. Som vanligt i denna cirkus är det bara att gilla läget och hålla tummarna. Nör man får barnbesked kommer besked om resa ofta inom en till två månader men då det ibland är lite oreda i domstolarna kan man ha otur att behöva boka om resan då domstolsförhandlingarna med kort varsel kan skjutas fram. Därför behöver vi köpa en ombokningsbar flygresa vilket ofta blir väldigt dyrt. Som sagt, is i magen verkar vara en stor fördel! 
 
I veckan hoppas vi på att få fakturan (halva adoptionskostnaden ska betalas) och avtalet ska skrivas på och sedan är det dags att börja samla papper som sedan ska översättas till franska. Jo.. Franskakunskaperna är inte på topp direkt (snarare riktigt långt nere på botten) och för att kunna få ut så mycket som möjligt av vår resa har vi tänkt att lära oss lite grann. Det får bli sommarens utmaning! 
 
Det känns otroligt skönt att kunna se framför sig vart vi ska och framför allt har vi någorlunda uppfattning om hur långt det kommer att ha. Och om allt går som det ska får vi vårt efterlängtade barn någon gång nästa år!
VI SKA BLI FÖRÄLDRAR! 

Drömmar och funderingar

Efter förra veckans trevliga samtal från AC (vi är framme i kön och får skicka ansöingen till Madagaskar) har det funderats en hel del fram och tillbaks. Våra funderingar handlar mest om tiden vi behöver bo på Madagaskar (tre månader) och om landet i sig. Vi har ju sedan tidigare läst en del om landet och förstått att det är stor skillnad emot vad vi är vana med nu. Madagaskar är ett av världens fattigaste land och vad jag har förstått det är vägnätet bedrövligt dåligt vilket kan göra det svårt att resa mellan orter. Och lägg då till att vi är nyblivna föräldrar! Puh!
 
MEN!! Vi väljer att se det som vårt livs äventyr! Vi älskar att resa och gör gärna egna turer utan charter, al-inclusive är inte riktigt vår grej, vi vill upptäcka länderna på riktigt bortom det turistiska. Någon liknande resa har vi aldrig gjort, det närmsta vi kan komma är min månad i Thailand som backpacker. Där fick jag ju verkligen prova på hur det är att bo spartanskt utan varken el eller vatten. Att våga peka på en rätt i en restaurangmeny utan att ha minsta aning om vad man beställer fick jag också testa på. 
Tänk vilket äventyr detta kan bli. Och till en av världens finaste länder dessutom!
 
Att vara hemifrån en sådan lång tid blir såklart en utmaning, jag som har längtat hem när jag varit borta i två veckor. Men med ett barn att lära känna och en försmak av ett helt nytt liv tror jag att det ändå kommer att gå bra. Lägg å till paradisstränder och god mat så går det nog lättare! Jag ska försöka att tjata på mina föräldrar om inte de skulle passa på att ta en resa dit också. Det hade ju varit fantastiskt!
 
 
Jag hoppas att Hector som är landsansvarig på AC ringer oss snart, så att vi kan bestämma oss på riktigt. För lite har vi nog bestämt oss redan. VI VILL!
Och så får vi hoppas att den informationen vi fått till oss stämmer överens med det Hector kommer att berätta, så att han inte skrämmer bort oss =) 

Återkommer när vi vet mer!
 
 

Framsteg!

Har vid flera tillfällen det senaste varit på gång att uppdatera bloggen men har aldrig riktigt kommit till skott, dels på grund av dåligt med inspiration men också för att det antagligen skulle mest ha varit negativt. Sedan vi ställde oss i kö i januari har det inte hänt så mycket positivt i köandet, snarare tvärtom, i det stora hela har vi mest kommit längre bak i kön. sist jag skrev var vi nummer 12 i Sydafrikakön men nu är vi på 17 plats. 
Mejlade Anna på Adoptionscentrum där jag frågade om det hör till vanligheten att det blir såhär, att det rör sig sig såhär fram och tillbaks, främst tillbaks. Idag ringde hon  och döm om min förvåning när hon berättar att hon faktiskt ringer för att vi skulle kunna få skicka ansökan till MADAGASKAR! 
 
Till saken hör att Madagaskar är det landet jag faktiskt släppt lite i tanken eftersom det inte rört sig alls i köerna. Men NU så! Nu ska vi bestämma oss för om vi är intresserade och OM vi är det ska landsansvarige kontakta oss för mer information. Bestämmer vi oss då kommer vi att börja att samla ihop alla papper för att skicka vår ansökan.
 
Tankarna går nu fram och tillbaks. Vi har ju verkligen tänkt mycket på Sydafrika och Lesotho som våra favoritländer men jag vet också hur jobbigt, speciellt jag, har tyckt att köandet (som än så länge varit relativt kort) varit. Anna berättade nu att de räknar med att vi i alla fall får stå i Sverigekön till hösten men det kan ju också ta längre tid. OM vi väljer att vänta på Sydafrika finns ju tyvärr risken att vi i oktober/november inte än sått skicka och  ångrar att vi inte tackade ja till Madagaskar. 
Köerna i Madagaskar och Sydafrika beräknas vara ungefär lika lång, 1 - 1,5 år. 
Väljer vi Madagaskar kommer vi att bo där i cirka 3 månader vilket kan ses som en väldigt bra möjlighet att lära känna barnets födelseland. Och vilken grej liksom! Inget man normalt sett gör direkt. 
Sen är ju jag väldigt hemkär och kommer antagligen att längta en massa efter familjen och vännerna. Å andra sidan är det ju ett ypperligt tillfälle för familjen att komma och hälsa på oss och ta del av deras barnbarns kultur. AC rekommenderar blivande adoptionsföräldrar att vara mycket resvana och gärna ha erfarenhet från att bo utomlands då det är ett fattigt land med brist på smidiga kommunikationsmedel. Så här står det på Adoptionscentrums sida: 
 
"Båda föräldrarna måste resa. Det är ett annorlunda land att resa till och att vara i. Vi bedömer det som en förutsättning att ni är mycket resvana; att ni rest - och kanske bott en tid - i riktigt fattiga länder. Ni bör läsa på och lära er så mycket som möjligt om Madagaskar innan. Det är ett mycket fattigt land, men med otroligt vänliga människor."
 
Det återstår en del tänkande men tala om framsteg! Väljer vi Madagaskar blir vi med största sannolikhet föräldrar nästa år!!!!  Wihoooo! 
 
 
 

narlangtanblirforstor.blogg.se

En blogg om IVF-försök, adoptionsköer och om ofrivillig barnlöshet.

RSS 2.0