Äntligen!

Jag vet inte om vi riktigt tagit in det ännu men vi ska ju faktiskt bli föräldrar.... 
 
Jag har ju haft rätt lång tid på mig att fundera över den dagen barnbeskedet skulle komma men jag reagerade nkg inte riktigt som jag hade trott. under själva samtalet reagerade jag nog samma som jag hade tänkt, skakade och kommer inte ihåg allt han sa... Men sedan var jag på något konstigt sätt mycket lugnare än jag hade föreställt mig. Jag hade ju sett framför mig att jag var sp glad att jag gick runt som en yr höna på jobbet med tårarna sprutandes men jag höll mig lugnare än beräknat och kunde tom få jobbat lite. Med betoning på lite 😉
 
Sedan barneskedet har det varit många känslor. Rätt som det är kommer vi på att detta är sant, äntligen, och det kommer en liten tår. I lördags var vi ju på en liten hotellweekend i Varberg och vi hyrde cyklar och tog oss in till centrum. Det var underbart väder och somrigt och fint och rätt som det var nör vi cyklade in i centrum, bredvid fästningen, flög en enorm lyckokänsla över mig. Cyklade upp jämte min man och sa: "Nu känner jag mig SÅ lycklig. Jag har nog aldrig varit så lycklig i hela mitt liv" och så kom ett gäng tårar bakom solglasögonen. Det var ett sånt där ögonblick jag kommer att minnas länge. 
Barneskedet drog igång shopaholicen i mig. Såklart. Med dunder och brak! Så länge jag har väntat på att få köpa barnkläder men nu så! Vi vet ju inte riktigt hur stor han är så det där med storlekar är minsann inte så enkelt. Men vi har köpt lite blandade storlekar, lite i 92 och en del i 98, det borde fungera! Tänk så mycket fina kläder det finns! självklart tog vi en liten tur förbi Ullared när vi var så nära och det var ju himla kul! Det blev en hel del fina kläder men även lite leksaker och inredning till hans rum. Jag bara njuter! 
 
Idag var vi på möte hos familjerätten för att överlämna rapporten och samtyckesblanketterna. Nu ska hon läsa igenom det och sedan skriva under och därefter skyndar vi oss att slänga det på lådan så att Adoptionscentrum kan bestyrka och sedan skicka vidare till Madagaskar. sedan är det "bara" att vänta tills vi får besked om när vi får domstolstid, förhoppningsvis så att vi kan åka i början av september.
 
Tusen tack för alla fina grattishälsningar! Jag blir så glad över att ni bryr er om oss så mycket. Det betyder mycket för mig 😍
 
 
 

VI HAR FÅTT BARN!

ÄNTLIGEN får jag skriva det som jag längtat så länge efter! Och ÄNTLIGEN har de ringt och berättat att vi har blivit föräldrar. 

I måndags vid lunchtid, efter en riktig partyhelg, satt jag vid skrivbordet och pratade med mina kollegor och då ringde ett 08-nummer. Jag har Truecaller aktiverat på telefonen så det brukar stå om det är en försäljare men nu gjorde det inte det. Vågade inte riktigt hoppas, och hann väl iofs inte heller, innan jag svarade och hörde Hector presentera sig.  Reste mig upp direkt och gick över till en kollega och viskade att det var AC som ringde. Efter det så kommer jag mest ihåg att jag stod i förrådet och skadade medan två kollegor stod i dörröppningen och grät. Herregud! 
Hector från AC berättade vad de visste om barnet, en liten pojke, men jag var så chockad att jag i efterhand bara kom ihåg delar av samtalet. Jag vet att jag frågade om namnet 2-3 gånger men ändå glömde jag bort...

Så... 2018-06-11 fick vi veta att vi ska bli föräldrar till en liten två-årig pojke som bor på ett barnhem i Toamasina. Han hittades som en liten 2-veckors knytte utanför en fabrik. Han är frisk och växer och är alldeles bedårande söt! 
Känslan när jag ett par timmar efter samtalet fick bilderna på lillkillen var obeskrivlig och tårarna kom. Igen... 
ÄNTLIGEN!

Det finns så mycket mer att skriva men det får vi ta en annan dag. Nu är vi på väg till Varberg för att fira detta på hotell. Helt underbart! 


Tick Tack...

Tiden går....Sakta men säkert. Än har vi inte hört något om när lagändringen träder i kraft men vi hoppas ju innerligen att det blir så att den verkligen träder i kraft innan sommaren så som de sagt. I så fall kan ju kanske få åka i slutet av sommaren.

Har flera gånger under årens lopp av denna barnlöshet fått frågan hur förhållandet klarar en sån här kris. Man har ju hört otaliga historier som par som kraschar helt och inte fixar det utan bestämmer sig för att gå skilda vägar. 
Jag skulle ljuga om jag sa att vi har klarat det lätt, inget med detta har varit enkelt. Efter över fem år av utredningar, IVF-försök och de senaste 2-3 åren av adoptionskö så sätter det sina spår. Efter hopp och förtvivlan hade det ju varit konstigt om äktenskapet inte påverkades. Just nu känner vi oss starka tillsammans men det har ju varit stunder där det varit jobbigt. Främst under IVF-tiden var det kämpigt. Man hörde om par som fick barn hux flux i förhållande utan kärlek och framtidsutsikter, varför skulle inte vi lyckas då, vi som var så kära och hade kämpat så länge? Vad hade vi gjort för att förtjäna den smärtan? En obeskrivlig känsla som för den som inte fått kämpa antagligen har svårt att förstå. Eftersom de under utredningarna och ivferna inte hittat några direkta fel på oss så läste vi om par som inte var "komplatibla" med varann. Tänk om det var så för oss? Men vi har alltid haft en grundtrygghet i oss och att bryta var till slut inget alternativ utan vi kämpade vidare för oss! Vi har alltid pratat väldigt mycket om alla våra känslor och det tror jag är en förutsättning för att förhållanden som krisar ska överleva. 
Vi har fått otroligt mycket stöd av våra familjer och våra vänner. Vi har hela tiden försökt att se det positivt och istället för att gräva ner oss i sorg, bearbetat den och sett allt det där man kan passa på att göra nu utan barn. Det har nog varit vår räddning. Prata med varann, med vänner, hitta på mycket tillsammans...

Vi fortsätter att kämpa på, en vacker dag får vi vår belöning och då är allt det där jobbiga bara ett minne blott. 

Tack för era fina kommentarer, det värmer fint! Delar ju med mig av något väldigt privat, är nu lite nyfiken på vilka ni är som läser. Kan ni inte skriva en kommentar om vilka ni är och varför ni läser bloggen?  

Dags att rensa hjärnan med ett långt spinningpass! Finfin medicin för själen (inte bara kroppen)
Kramar

narlangtanblirforstor.blogg.se

En blogg om IVF-försök, adoptionsköer och om ofrivillig barnlöshet.

RSS 2.0