Nu bär det av hemåt!

Äntligen är det dags oss att bege oss hemåt, hem till Sverige och till vårt nya liv tillsammans. Imorgon 13.00 hämtar Hanitra och Marc oss och 17.00 lämnar vi Madagassiskt mark! Det blir två timmars resa tills vi stannar en timme på Mauritius. Vi håller alla tummar och tår för att Elmer somnar lugnt och stilla och sover lääääänge. Mardrömmen är ju att han vägrar sitta still bältet (igen) eller att han blir övertrött och skriker på natten när alla andra sover.. usch. Är på riktigt oroad över denna långa resa....
 
det är med blandade känslor vi nu lämnar Madagaskar. Det ska som sagt bli väldigt skönt att få börja vårt familjeliv på riktigt. Men det är ett underbart land som vi är i och vi har mött så många underbara människor och varit med om så många upplevelser. vi är ju väldigt glada för Elmers skull, att han kommer att få ett helt annat liv än vad han hade fått om han bott kvar här. Vi ger honom bättre möjligheter att få ett bra liv. Men jag kan ändå inte låta bli att känna att vi rycker upp honom från hans rötter på något sätt. Vi tar ifrån honom möjligheten att bli den han skulle blivit här. Det blir väldigt många tankar, pt många olika håll.
 
Ett av mina starkaste minnen härifrån, är från barnhemmet, strax innan överlämningen när vi satt på kontoret om pratade om Elmer. Madame Jeanette, föreståndaren som E var väldigt fäst vid, sa att vi skulle ta väl hand om honom och ge honom mycket kärlek. Det blev ett väldigt känslosamt ögonblick för mig och tårarna sprutade. Och självklart, hur tufft det kommer bli, kommer vi alltid att ta hand om honom och älska honom hur mycket som helst. 
 
för att knyta ihop säcken, bestämde vi oss för att ikväll äta vår sista middag på hotellet vi bodde på när vi kom hit, Grand hotel Urban. Det blev Sangriga, precis som då, och ett glas bubbel för att fira. Men nu, fick vi även en liten pipmugg att skåla med. Ren och skär lycka! ❤️🥂
 
 
 

Antananarivo

Nu har vi varit här i huvudstaden i en vecka. Antananarivo är verkligen inte en av mina favoritstäder men visst har den sin charm på något sätt. 
till skillnad från Toamasina, där E är ifrån och där vi bodde i två månader, så ligger Tana mitt på ön, dessutom på en hög platå vilket gör det lite svalare här. Det är en stor och bullriga stad med runt 1,5 miljoner invånare. 
Här finns gott om backar, då staden är byggd på kullar. Det innebär också att det är lätt att hitta fina platser med utsikt. Tyvärr präglas staden av avgaser och väldigt stor fattigdom. I varje gathörn finns små stånd som säljer allt från grönsaker, levande kycklingar til däck eller gamla telefoner. det är väldigt uppenbart att det är en fattig stad och det syns inte minst på alla sopberg där det allt som oftast står någon stackars människa och rotar. 
Det finns få stora vida gator, de flesta är små, branta och belagda med ojämn gatsten. Det brukar vara trångt om utrymmet på gatorna, parkerade bilar trängs med människor eller taxibilar. Taxibilarna i sig är ju en upplevelse, de gräddvita bilarna brukar vara bra till åren och än har vi inte åkt en enda som hade klarat en besiktning i Sverige. Jag tycker att det är svårt att hitta något att göra, speciellt med barn. Det finns få parker med lekplatser, och inte så mycket att gå runt och se direkt. Vi har hittat några mindre shoppingcenter i utkanten av stan, där vi mest uppskattat att de har foodcorts, så att vi får i oss lite lunch. Man åker inte direkt till Madagaskar för att shoppa, här finns inga direkta internationella butiker utan de flesta är inhemska. Idag har vi dock shoppat, fast då souvenirer 😃
Men staden har väldigt många vänliga människor, man får oftast ett leende på gatorna eller i affärerna. Maten är fantastisk och det finns gott om riktigt mysiga restauranger. Alla kullar med de färgglada husen är väldigt vackra på håll. Men nja, det är faktiskt inte särskilt mycket jag kommer att sakna av denna staden tyvärr.
Men... Fyra heldagar kvar här, på torsdag far vi hemåt! Åh va vi längtar! 
 
Bild lånad från Lonely Planet. 
 
 
 

Det närmar sig hemresa!

Tänk va vi längtade efter att få komma hit till Madagaskar. Vi längtade efter att starta ett nytt kapitel i våra liv.  På något konstigt sätt längtar vi nu också härifrån, hem till vårt riktiga liv tillsammans med Elmer. 
 
I snart tre månader har vi haft varandra, men då bott på hotell. Den största delen på ett ställe vi kunde "boa in oss" ordentligt men det var ju ändå inte ultimat. Vi har ätit på restaurang varenda dag, oftast frukost, lunch och middag. De flesta restauranger öppnar dessutom 19-19:30 vilket gjort att det blivit rätt sent och några kvällar har E tom somnat på restaurangen eller i taxin på väg därifrån. Vissa dagar har vi varit på utflykt eller uträttat ärende vilket gjort det svårt för oss att få till en middagslur med Elmer. Att komma hem skulle innebära rutiner som jag saknat en del här. 
 
Vid denna tiden, nästa torsdag sitter vi på planet hem, och vid klockan 11 på fredag landar vi på svensk mark!
I måndags var det dags att starta passprocessen på riktigt. Först blev det ett besök hos polisen där vi fick fylla i en massa papper i ett litet kontor. med lite väntetid och sedan sjölva ifyllandes tog det ungefär en timme. Sedan var det dags för själva passkontordet som låg intill. Där var det fullt med folk men tur att vi har hjälp av Hanitra och hennes dotter som hade köat åt oss innan. Elmer fick sitta i pappas knä för passfoto och sedan fick vi köa i ett angränsande rum för att förhandsgranska passet och se så att allt stämde. Idag, tre dagar senare var vi hos Schweiziska ambassaden för att ansöka om ett Schengen-visum. Passet blev klart redan dagen efter och lämnades nu då in till ambassaden. På tisdag eller torsdag förmiddag ska det bli klart. Hoppas verkligen att det blir på tisdag, annars kommer jag att vara så nervös torsdag morgon, eftersom vi behöver åka till flygplatsen runt 13-tiden.. Känner mig inte så orolig men det ska bli skönt när det är klart! 
 
Imorgon får vi finfrämmat här på hotellet. Hon som är chef över adoptionerna på Madagaskar ska göra hembesök. Vi har laddat upp med presenter och finfika. Sjölva processen är ju klar men detta är väl en informell del för att Madagaskar ska fortsätta med adoptionerna till Sverige antar jag. Hanitra har varit välidgt noga med att vi ska bo stort nör hon kommer, samt att vi ska fixa med fika och present, hon vill väl noga med att det ska se bra ut. Så då får finkläderna på och vi hoppas att Elmer är på sitt allra bösta humör ❤️

narlangtanblirforstor.blogg.se

En blogg om IVF-försök, adoptionsköer och om ofrivillig barnlöshet.

RSS 2.0