Äntligen!

Jag vet inte om vi riktigt tagit in det ännu men vi ska ju faktiskt bli föräldrar.... 
 
Jag har ju haft rätt lång tid på mig att fundera över den dagen barnbeskedet skulle komma men jag reagerade nkg inte riktigt som jag hade trott. under själva samtalet reagerade jag nog samma som jag hade tänkt, skakade och kommer inte ihåg allt han sa... Men sedan var jag på något konstigt sätt mycket lugnare än jag hade föreställt mig. Jag hade ju sett framför mig att jag var sp glad att jag gick runt som en yr höna på jobbet med tårarna sprutandes men jag höll mig lugnare än beräknat och kunde tom få jobbat lite. Med betoning på lite 😉
 
Sedan barneskedet har det varit många känslor. Rätt som det är kommer vi på att detta är sant, äntligen, och det kommer en liten tår. I lördags var vi ju på en liten hotellweekend i Varberg och vi hyrde cyklar och tog oss in till centrum. Det var underbart väder och somrigt och fint och rätt som det var nör vi cyklade in i centrum, bredvid fästningen, flög en enorm lyckokänsla över mig. Cyklade upp jämte min man och sa: "Nu känner jag mig SÅ lycklig. Jag har nog aldrig varit så lycklig i hela mitt liv" och så kom ett gäng tårar bakom solglasögonen. Det var ett sånt där ögonblick jag kommer att minnas länge. 
Barneskedet drog igång shopaholicen i mig. Såklart. Med dunder och brak! Så länge jag har väntat på att få köpa barnkläder men nu så! Vi vet ju inte riktigt hur stor han är så det där med storlekar är minsann inte så enkelt. Men vi har köpt lite blandade storlekar, lite i 92 och en del i 98, det borde fungera! Tänk så mycket fina kläder det finns! självklart tog vi en liten tur förbi Ullared när vi var så nära och det var ju himla kul! Det blev en hel del fina kläder men även lite leksaker och inredning till hans rum. Jag bara njuter! 
 
Idag var vi på möte hos familjerätten för att överlämna rapporten och samtyckesblanketterna. Nu ska hon läsa igenom det och sedan skriva under och därefter skyndar vi oss att slänga det på lådan så att Adoptionscentrum kan bestyrka och sedan skicka vidare till Madagaskar. sedan är det "bara" att vänta tills vi får besked om när vi får domstolstid, förhoppningsvis så att vi kan åka i början av september.
 
Tusen tack för alla fina grattishälsningar! Jag blir så glad över att ni bryr er om oss så mycket. Det betyder mycket för mig 😍
 
 
 

När ringer de då???

Jaaa, nu börjar vi allt bli ordentligt otåliga! Inte ett endaste barnbesked från Mada på 5 månader! Och vi som är så nära...


Tiden går och tankarna om att få spendera julen 2017 tillsammans med vårt/våra barn har vi fått gett upp. Redan förra julen fanns ju en viss förhoppning men i år är det ju av förklarliga skäl ett hårdare nederlag. Vi är ju så nära nu....

I förra veckan var vi på mötet hos familjerätten för att få ett medgivande och det var ett trevligt möte. Hon undrade självklart hur vi ändå klarade oss så bra när vi längtat så länge. Bra fråga. Är man mitt i det så klarar man mer än man tror. Vad är alternativet liksom, ge upp? Tror inte det va. Det är bara att "gilla läget" och bita ihop och passa på att ta hand om varandra och hitta på sådant som inte är lika enkelt att göra sedan. 
Vi drömmer oss såklart bort ibland och vi kikar mycket på utflyktsmål och Youtube-videos från Mada. Här är en video jag gillar en massa: https://youtu.be/5DwqYJc5GSM 
Visst ser det underbart ut? 

Många frågar ju självklart om hur det går. "Har ni hört något" är frågan som ställs minst en gång i veckan. När vi får frågan om när vi tror att vi kommer att få åka, säger vi att vi inte vet men att vi hoppas på att det blir till vintern...
Sååå, ring oss nu snart... Vi längtar ju så....

https://youtu.be/5DwqYJc5GSM

Check check check!

Äntligen börjar de flesta av mina punkter på checklistan bli avbockade! Den där två sidor långa listan dessutom...
Idag fick vi utdragen från belastningsregistret och nu väntar vi bara på våra arbetsintyg, inkomsintyg samt på mannens läkarintyg. I måndags var vi hos vårdcentralen och tog nya provet och resultatet fick jag i fredags men makens uteblev av någon anledning. Håller verkligen tummarna för att det inte blivit något strul med dem... 
Under tiden ska vi också ta kort på oss i vårt hus. Finklätt ska det vara och skorna ska vara på minsann! Helt ska vi se ut att göra något, vi får väl se vad vi kan hitta på utan att det blir för uppstyrt.
 
Sedan ska vi skicka alla dokument till AC som kollar så att allt är som det ska och därefter ska allt till översättaren. Har haft kontakt med två översättare och det visade sig att priserna skiljde sig betydligt. Självklart valde vi den billigaste och håller tummarna för att han är duktigt trots det låga priset  :) 
Han behöver en eller två veckor på sig att översätta våra handlingar och när det är gjort ska de äntligen skickas till Madagaskar och vi är officiellt i kö! Förhoppningsvis blir detta någon gång i början av juni med lite flyt. 
 
I övrigt så börjar det bli mer påtagligt att vi faktiskt ska bli föräldrar. Vi har redan nu köpt en jättefin gammal växasäng som nu står i det blivande barnrummet. Helt plötligt känns det lite mer på riktigt och jag blir glad i hela mig när nag går förbi och ser den fina sängen. En underbar känsla som jag längtat länge efter! 
Så mycket mer är lite svårt att köpa nu eftersom vi inte vet åldern på barnet. Barn mellan 1 och 3 år har ju lite olika behov av saker om man säger så. Dock kan jag inte riktigt låta bli att spana efter barnvagn redan nu, det är ju ändå lite spännande att "få" titta och att det inte bara är drömmar som det varit tidigare. 
 
Ha det fint mina goa läsare! Och skriv gärna en liten kommentar, är ju lite nyfiken på vilka ni är! 

narlangtanblirforstor.blogg.se

En blogg om IVF-försök, adoptionsköer och om ofrivillig barnlöshet.

RSS 2.0