När ringer de då???

Jaaa, nu börjar vi allt bli ordentligt otåliga! Inte ett endaste barnbesked från Mada på 5 månader! Och vi som är så nära...


Tiden går och tankarna om att få spendera julen 2017 tillsammans med vårt/våra barn har vi fått gett upp. Redan förra julen fanns ju en viss förhoppning men i år är det ju av förklarliga skäl ett hårdare nederlag. Vi är ju så nära nu....

I förra veckan var vi på mötet hos familjerätten för att få ett medgivande och det var ett trevligt möte. Hon undrade självklart hur vi ändå klarade oss så bra när vi längtat så länge. Bra fråga. Är man mitt i det så klarar man mer än man tror. Vad är alternativet liksom, ge upp? Tror inte det va. Det är bara att "gilla läget" och bita ihop och passa på att ta hand om varandra och hitta på sådant som inte är lika enkelt att göra sedan. 
Vi drömmer oss såklart bort ibland och vi kikar mycket på utflyktsmål och Youtube-videos från Mada. Här är en video jag gillar en massa: https://youtu.be/5DwqYJc5GSM 
Visst ser det underbart ut? 

Många frågar ju självklart om hur det går. "Har ni hört något" är frågan som ställs minst en gång i veckan. När vi får frågan om när vi tror att vi kommer att få åka, säger vi att vi inte vet men att vi hoppas på att det blir till vintern...
Sååå, ring oss nu snart... Vi längtar ju så....

https://youtu.be/5DwqYJc5GSM

Check check check!

Äntligen börjar de flesta av mina punkter på checklistan bli avbockade! Den där två sidor långa listan dessutom...
Idag fick vi utdragen från belastningsregistret och nu väntar vi bara på våra arbetsintyg, inkomsintyg samt på mannens läkarintyg. I måndags var vi hos vårdcentralen och tog nya provet och resultatet fick jag i fredags men makens uteblev av någon anledning. Håller verkligen tummarna för att det inte blivit något strul med dem... 
Under tiden ska vi också ta kort på oss i vårt hus. Finklätt ska det vara och skorna ska vara på minsann! Helt ska vi se ut att göra något, vi får väl se vad vi kan hitta på utan att det blir för uppstyrt.
 
Sedan ska vi skicka alla dokument till AC som kollar så att allt är som det ska och därefter ska allt till översättaren. Har haft kontakt med två översättare och det visade sig att priserna skiljde sig betydligt. Självklart valde vi den billigaste och håller tummarna för att han är duktigt trots det låga priset  :) 
Han behöver en eller två veckor på sig att översätta våra handlingar och när det är gjort ska de äntligen skickas till Madagaskar och vi är officiellt i kö! Förhoppningsvis blir detta någon gång i början av juni med lite flyt. 
 
I övrigt så börjar det bli mer påtagligt att vi faktiskt ska bli föräldrar. Vi har redan nu köpt en jättefin gammal växasäng som nu står i det blivande barnrummet. Helt plötligt känns det lite mer på riktigt och jag blir glad i hela mig när nag går förbi och ser den fina sängen. En underbar känsla som jag längtat länge efter! 
Så mycket mer är lite svårt att köpa nu eftersom vi inte vet åldern på barnet. Barn mellan 1 och 3 år har ju lite olika behov av saker om man säger så. Dock kan jag inte riktigt låta bli att spana efter barnvagn redan nu, det är ju ändå lite spännande att "få" titta och att det inte bara är drömmar som det varit tidigare. 
 
Ha det fint mina goa läsare! Och skriv gärna en liten kommentar, är ju lite nyfiken på vilka ni är! 

Drömmar och funderingar

Efter förra veckans trevliga samtal från AC (vi är framme i kön och får skicka ansöingen till Madagaskar) har det funderats en hel del fram och tillbaks. Våra funderingar handlar mest om tiden vi behöver bo på Madagaskar (tre månader) och om landet i sig. Vi har ju sedan tidigare läst en del om landet och förstått att det är stor skillnad emot vad vi är vana med nu. Madagaskar är ett av världens fattigaste land och vad jag har förstått det är vägnätet bedrövligt dåligt vilket kan göra det svårt att resa mellan orter. Och lägg då till att vi är nyblivna föräldrar! Puh!
 
MEN!! Vi väljer att se det som vårt livs äventyr! Vi älskar att resa och gör gärna egna turer utan charter, al-inclusive är inte riktigt vår grej, vi vill upptäcka länderna på riktigt bortom det turistiska. Någon liknande resa har vi aldrig gjort, det närmsta vi kan komma är min månad i Thailand som backpacker. Där fick jag ju verkligen prova på hur det är att bo spartanskt utan varken el eller vatten. Att våga peka på en rätt i en restaurangmeny utan att ha minsta aning om vad man beställer fick jag också testa på. 
Tänk vilket äventyr detta kan bli. Och till en av världens finaste länder dessutom!
 
Att vara hemifrån en sådan lång tid blir såklart en utmaning, jag som har längtat hem när jag varit borta i två veckor. Men med ett barn att lära känna och en försmak av ett helt nytt liv tror jag att det ändå kommer att gå bra. Lägg å till paradisstränder och god mat så går det nog lättare! Jag ska försöka att tjata på mina föräldrar om inte de skulle passa på att ta en resa dit också. Det hade ju varit fantastiskt!
 
 
Jag hoppas att Hector som är landsansvarig på AC ringer oss snart, så att vi kan bestämma oss på riktigt. För lite har vi nog bestämt oss redan. VI VILL!
Och så får vi hoppas att den informationen vi fått till oss stämmer överens med det Hector kommer att berätta, så att han inte skrämmer bort oss =) 

Återkommer när vi vet mer!
 
 

narlangtanblirforstor.blogg.se

En blogg om IVF-försök, adoptionsköer och om ofrivillig barnlöshet.

RSS 2.0