Nu är han vår på riktigt!

I onsdags var det dags för de sista domstolarna.  Så nu är det han vår på riktigt, även på pappret!
Vi blev hämtade vid 11 och då var det möte med domaren på hennes rum..vi fick frågor om varför vi valt att adoptera från Madagaskar, vad vi ger honom att äta, om han varit frisk och hur vi har planerat att göra när vi kommer hem. Hon skulle också undersöka honom och den undersökningen bestod i att ta upp skjortan och titta på hans rygg i en halv sekund.... hon tackade för sig och hälsade oss välkomna till domstolen samma eftermiddag.  Så på 10 minuter var vi klara, snabbt och smidigt! 
På eftermiddagen var det då dags för domstol nummer 3, den sista och avgörande! Vi blev hämtade av Hanitras man och sedan var det dags att inta salen.  Som tur var fanns det även nu plats att vara ute i korridoren så vi slapp sitta inne i den trånga och varma salen. 


Förra gången tog det ju två-tre timmar innan det blev vår tur, men nu hade vi tur, vi behövde bara vänta i en halvtimme. Vi fick gå fram och domaren frågade vilket hans namn ska bli. Sedan sa hon: "He has been given to you" och så var han vår ❤
Nu är det en månad kvar innan vi kan börja att göra pass och ansöka om visum i Tana och sedan bär det av hem! Men innan dess kommer mina föräldrar och bror om två och en halv veckan. Äntligen!

Insamlingen till barnhemmet

Oj vilket mottagande insamlingen till barnhemmet fick! Vänner, familj, arbetskamrater och till och med Instagram + bloggföljare har hjälpt oss. Över 12000kr fick vi ihop, helt otroligt! 
Igår var vi på apoteket för att införskaffa lite smått och gott som kunde behövas och idag hjälpte Hanitra oss med de stora inköpen. Tidigare idag var vi på Score för att köpa lite blandat, detta blev det: 


 Först åkte vi till en butik (typ grossist) där vi köpte över disk. Där kom vi ifrån med 200 kg ris, 50 kg socker, olja och mjölersättning. 




Vi åkte sedan till Score för att köpa  en studsmatta vi sett. 
Hanitra berättade att barn hemmet gärna ville ha bidrag till en utflykt med barnhemmet så en del pengar gick dit också.  

Eftersom vi hade fått ihop så himla mycket pengar tyckte Hanitra att det var bättre att vi sparade en del av dem för att skicka ner till jul så att hon kan köpa mer då. Låter vettigt! 

Vi åkte sedan till barnhemmet för att överlämna allt vi köpt. Vi passade även på att skänka ett gosedjur mamma köpt på ikea, plus lite av mina gamla barnkläder. 
Vi möttes av en av barnskötarna som glatt vinkade till oss. De andra hjälpte till att bära in allt medan jag och Elmer väntade på utsidan. Han verkade känna igen sig för han ville gå in men vi gick lite åt sidan och sjöng lite som en undanmanöver. När de sedan lämnat allt och gick till bilen följde madame Jeanette med, föreståndaren som Elmer var väldigt fäst vid. Självklart såg Elmer henne och sken upp i ett jätteleende och vinkade till henne. Ett tag tänkte vi att han skulle bli ledsen över att pka ifrån henne men det gick bra. Det var så fint att se han bli så glad av att se henne.  Fint men sorgligt på något sätt. 
Vi är så himla glada över att ha honom.  Han är helt underbar verkligen! 
Imorgon är det dags för domstol nr 2 och 3. Då ska de kolla så att anknytningen gått bra och att vi vill behålla honom.  Sedan är han liksom vår på riktigt ❤

Igen, tusen tack alla ni som bidragit med pengar till barnhemmet.  Ni är fantastiska! ❤

Nationalpark

Idag kom vi hem från två dagars äventyr i regnskogen. Klockan 8 hämtade Val oss i hans kusins gamla Peugeot från 1989. Med dessa vägar behövs det stora bilar så detta blev ju ett äventyr i sig.. 
Efter en resa på cirka sex timmar var vi framme i Andasibe.  Vi bodde på Vakuna Forrest Lodge, som norskarna tipsat oss om och vi var väldigt nöjda! 9 km in på en smal grusväg, ocg mitt i regnskogen hade de byggt upp detta ställe. Riktigt fräckt! 



Tidigt på fredagsmorgonen åkte vi till nationalparken som ligger ett par kilometer från vårt boende.  Där möttes vi av en guide, Patrick, som Val fixat åt oss. "En av de bästa guiderna där", sa han. Vi betalade entré (som går till att underhålla lederna) och avgift till guiden och sedan gick vi in. De största delen av turen på 4 timmar gick vi pp en led eller liten stig, men rätt som det var fick vi vandra i skigen utan stigar. Tydligen är vilda djur inte tillräckligt uppfostrade att hålla sig i närheten av upptrampade stigar 😂 

Det tog inte lång tid innan guiden viskade "indrie" och pekade in i en snårig skog. Vi följde efter och där stod ett gäng holländare och spanade upp i trädkronorna. Och långt där uppe såg vi den! 

Inte lätt att få bra kort från mobilen när de är så högt upp. Kort därefter kom ytterligare en! En av guiderna som var där spelade upp inspelat indriläte och efter en stund började de båda två att skrika ett högt (riktigt högt) läte som lät nästan som en siren. En kort stund därefter hörde man längre bort att andra indris svarade. Fräckt! Tydligen kan deras ljud höras tre kilometer bort (så vi fick nästan hålla för öronen). Enligt Val kan indrin varna människor för kommande cykloner. Ett par dagar innan blir det tydligen ett himla liv på dem! Det sägs att döda människors själar lever vidare i indrisarna så människor här värdesätter de väldigt högt.  Tyvärr är denna lemurarten starkt utrotningshotad, endast ca 1000 finns kvar och de allra flesta i området där vi var. 
Vidare på turen fick vi se ytterligare en lemur -Golden Lemur, och dessa levde längre ner i i buskarna och på marken så de kom vi närmare. 


Såna fina djur! 

Gissa vad detta är för djur? 

Det var inte lätt att upptäcka men guiden gjorde det! Det är två fåglar som ligger tätt ihop och som kamouflerat sig mot löven på marken. De ligger så tätt och spegelvänt mot varann att det ser ut som en stor fågel. Precis som lemurer kan man bara hitta dessa arter här på Madagaskar. 
En boa på en och en halv meter fick vi se också... urk....

Efter fyra timmars vandring var vi gott möra i benen (tack och lov för bra bärsele) men vi avslutade på en liten ö som tillhör hotellet där vi bor.  Lemur Island kallas det och vi fick åka kanot i 50 meter (inte långt...)  Där finns 27 lemurer, de flesta har dock blivit orädda för människor och brukar därför hoppa upp på besökarna.  Det var kul men kändes en smula turistiskt.  Dock drivs det inte bara för att tjäna pengar utan ungarna placeras sedan ut runt om i skogarna så att beståndet håller sig. 

Vi var verkligen helnöjda med den dagen, upplevelser vi antagligen aldrig får vara med om igen. 

En helt okej utsikt att vakna upp till.  Och jag kan berätta att jag sov väldigt gott av att höra ljuden från regnskogens djur utanför! 

narlangtanblirforstor.blogg.se

En blogg om IVF-försök, adoptionsköer och om ofrivillig barnlöshet.

RSS 2.0