Så, äntligen, efter över ett halvårs väntan är äntligen utredningen klar. Vår utredare har gett ett förslag till ett godkännande och socialnämnden har tagit ett beslut men vi har än inte fått reda på vad det blev. Jag är inte direkt orolig för att vi inte ska bli godkända, har väl utredaren föreslagit ett godkännande är det rätt ovanligt att nämnden går emot det. Men som vanligt i adoptionsvärlden så ska allt ta lite tid så vi får tyvärr inget svar innan jul. Om utredaren ska jobba i mellandagarna finns det en liten chans att vi får papperna då, annars får vi nog tyvärr vänta tills januari. Även om vi räknar med att bli godkända längtar vi med lite pirr i magen, det är ju trots allt ytterligare ett steg i vår långa resa mot ett efterlängtat barn... 

 

Det var verkligen längesedan jag skrev här och jag har saknat att trycka ner mina tankar på detta sättet. De rationaliseras på något sätt en smula då. Bristen på inlägg har dels berott på mycket att göra på jobbet men också för att jag faktiskt inte tönkt så mycket på just adoption. Eller ja, det där är inte riktigt sant, tänker på det flera gånger varje dag, men inte på det där grubblande sättet utan mest med en härlig längtan. Och den där sköna längtan den är rätt härlig och den njuter jag av! Och jag antar att det snart inte bara blir härligt och pirrigt utan jobbigt. Väntanslängtan är inte att leka med :) 

 

Jag passar på att önska er alla en riktigt god jul. Ni med barn, njut lite extra, ta hand om varandra. Ni som väntar/ längtar efter barn, njut av att bara vara ni och längta ihop på ett bra sätt. Nästa jul kanske ni är fler i familjen? Till alla, ta hand varandra och era medmänniskor på bösta möjliga sätt.

 

Goooooood jul! :)