Igår slog det mig att det var länge sedan jag låg vaken och funderade på det där med barn. För några veckor sedan skrev jag ju att jag önskade att vi även fick semester från de där jobbiga känslorna och klumparna i magen men någon däruppe har tydligen läst mitt blogginlägg och hjälpt oss på traven. Jag känner mig mycket mer avslappnad och tillfreds med hur vi har det nu. Var tom med en tjejkompis och kollade på barnkläder till hennes fina söner UTAN att det hög tag i magen på mig. Istället tittade jag på de lite större kläderna i storlek 98 och fylldes av en känsla av längtan. Inte en längtan som var kantad av oro och sorg utan en känsla av längtan med härliga och kärleksfulla förväntningar. En underbar känsla! 

 

Innan den där shoppingturen var jag och P på vårt andra samtal med familjerätten. Idag fokuserades det på vår uppväxt, hur vi blivit uppfostrade och hur det har påverkat oss. Har den sista tiden funderat en hel del på detta och jag känner verkligen att jag har haft ynnesten att växa upp i ett väldigt kärleksfullt hem där vi gjort väldigt mycket tillsammans. Tänk om man hade tänkt på det den där gången man inte fick gå på den där festen när vi var insnöade och jag var SÅ irriterad för att de inte vägare köra :) Tänk så mycket som bidragit till att jag är den jag är idag. Och vilken känsla att jag ska få en liten som jag kommer att forma.

Hur som helst blir jag väldigt glad över att tänka på att jag har så otroligt bra föräldrar. Som kommer att bli världens bästa mormor och morfar. Och som de längtar! 

Fast att jag funderat mycket över detta är det ändå otroligt svårt att sätta ord på det. Detta är ju sånt jag inte pratat om så mycket innan. Visst att jag pratat lite med mamma om det men inte alls så här formellt. Det kändes i alla fall bra och avslappnat. Och som någon av er skrev här till mig, varje möte är ett steg närmare vår guldklimp.