Tyvärr blev gravidlyckan kortvarig.. I söndags bestämde jag mig för att testa igen, mest för att göra det mer gripbart för min man som knappt trodde att det var sant att vi äntligen lyckats. Ack så rätt han hade... Testet visade helt plötsligt inte gravid. Vilken chock! Fattade först inte vad jag såg, sa bara "va???!!". P ( min man) trodde att jag skojade men när han sPG min min förstod han direkt att så inte var fallet. 

Den dagen spenderade mest i sängen och i soffan... 

 

Nu när vi förstått vad som har hänt känner vi oss mest tomma. Och som stora frågetecken. På ett sätt känns det skönt att kroppen stöter ut det som inte är i tillräckligt bra skick för att vara kvar och det känns ju bra att det hände nu och inte längre fram. Men ändå...  Det känna på något sött onödigt och plågande att vi fick ett plus och levde på små rosa moln i fyra dagar. Vi visste såklart att detta kunde hända men hoppades så innerligt. Vi drömde och pratade om det skulle bli en eller två och P önskade innerligt att det skulle bli två. Två små söta flickor som skulle få alla att smälta. Vi hann prata namn och jag skrattade hysteriskt åt P:s löjliga förslag. P lovade att pussa på magen från insättningsdag till födesel men det han inte bli särskilt många... 

 

Att få genomlida detta är en stor sorg men vi har fått ett otroligt stöd av våra vänner och bekanta som känt till vår resa. Vad hade vi gjort utan dem? Tack även till er som hållt tummarna för oss här.