Onsdagen den 3 juni 2015 kommer jag alltid komma ihåg som den dagen då jag var så nervös att jag skakade. Dags för testdag! 

Vaknade innan klockan ringde och bestämde mig att ta det lite lugnt men till slut kunde jag inte hålla mig. Upp och kissa och testa. La ifrån mig testet direkt och efter några minuter gick jag tillbaks för att läsa av det. Inget extra streck, bara det vanliga.. Besvikelse. Tankarna om hur jag skulle säga det på jobbet, hur jag skulle orka dagen och hur min man skulle reagera hann skölja över mig. Tills jag såg att det blänkte lite konstigt tvärs över... Äsch, så är det nog av skg själv tänkte jag. Men ju mer jag tittade desto tydligare såg jag ett svagt streck. Funderade fram och tillbaks, lurar jag mig bara? gick tillbaks in till sängen för att lugna ner mig och vänta en liten stund till. Gick tillbaks och jo, strecket hade blivit tydligare men fortfarande väldigt svagt. Blev så nervös att jag var tvungen att väcka mannen som sov. Han bidrog väl egentligen inte till så mycket, han kunde ju inget om gravtest... 

Fick skicka en bild till två kompisar som båda två minsann också sög ett streck.  Jippie! Men det var knappt nag kunde tro mina ögon. Är jag verkligen gravid? 

Åker till jobbet gråtandes och skakandes och slänger min i armarna på en kollega som också hon blir otroligt glad. 

 

Med det där otroligt svaga strecket i minnet vågar jag inte riktigt tro att det är sant så jag åker och köper ett Clerablue-test på Apoteket. Och ja, där står det gravid! 

 

Äntligen! Som vi har längtat. I så många år. Så många tårar vi spillt och så många klumpar i magen vi har haft. Men nu så! En helt underbar känsla!