I måndags var det alltså dags för äggplock. Det var med delade känslor vi åkte till Sahlgrenska på morgonen, lite förväntansfulla, lite pirriga men framför allt en lättnad över att vi strax skulle kunna lägga IVF-försöken bakom oss. 

Som de tidigare försöken fick jag byta om till en supersexig sjukhusklänning och knästrumpor. Tyvärr började det inget vidare, sköterskan hade problem att hitta en blodåder för infarten. Nör hon väl daskat och värmt upp mitt ena armväck och tom hittade rätt så var slangen trasig. Bara till att börja om igen.. över till höger armveck men där träffade hon aldrig ett blodkärl. Miss! Till slut återstod bara att sätta den i handen och där gick det till slut!

Efter ett tag kom sköterskan som skulle vara med oss på uttaget. det var samma sköterska som vi hade sist och hon var en klar favorit! Fick träffa specialistläkaren, Ali, en ny bekantskap för oss men vi fick genast ett gott intryck av honom. 

Kände av när han stack hål på blåsorna på högersidan men det var inte så farligt. Men på vänstersidan gjorde det ondare. Mitt i allt känner jag att jag blir väldigt varm och snurrig, blodtrycksfall! Då fick de avbryta, sänka ner mig och ge mig syrgas. När det sedan var klart och jag skulle  resa mig var det samma visa igen så jag fick skjuts på en bår till rummet. Ingen bra upplevelse med andra ord. däremot blev det åtta ägg, nytt rekord! Sist gång fick vi bara tre :( 

 

Idag var det alltså dagen då det eventuellt skulle bli dags för återföring. Vi hade ju inga höga förhoppningar med tanke på våra tidogare erfarenheter men jag kikade på klockan hela tiden ändå! Hade de inte ringt innan 12 så skulle vi få tillbaks ett livs levande embryo! Tiden gick och jag blev mer och mer nervös, vågade jag hoppas? Men när det där tråkiga samtalet aldrig kom jublade jag inombords och lämnade strålande glad jobbet för att höra min man. Självklart blev det pusskalas när vi sågs!

 

Och så sitter jag här med två embryon i mig! Helt otroligt, det kunde vi aldrig föreställa oss. Tyvärr blev det inga embryon till frysen så detta är vår enda chans.

Å andra sidan vet vi ju nu att vi kan få befruktade ägg så tar det sig inte nu finns ju förhoppningsvis en chans att det gör det en annan gång. Nu är det bara att hålla tummarna att något av de här embryona kan tänka sig att fästa i min livmoder och hålla sig där i sisådär 9 månader! Lycka!