Just nu så står allt i vår adoptionskarusell rätt så still. Vi har inget möte med vår utredare förrän om tre veckor och vi kan inte göra så mycket mer än vänta just nu. Nästa möte blir tillsammans med mina och P:s föräldrar vilket ska bli lite spännande. Även om vi pratar mycket om det här med adoption ska det bli kul att höra hur de tänker. Utredaren ställer säkert lite andra typer av frågor än vad vi brukar göra.

efter nätverksmötet har vi två träffar till innan det är dags för henne att skriva ihop allt. Vi kommer att få utredningen för att kolla igenom den innan den sedan ska upp i socialnämnden i början av december. åjag kan inte tänka mig att vi behöver ändra på så mycket utifrån det vi har berättat, hon känns proffsig och är duktig på att upprepa och sammanfatta det vi sagt efter varje möte. Jag hoppas att vi även hinner att skicka en kopia till AC för att de ska kolla om något behöver läggas till. Eftersom vi inte bestämt oss för land vill vi ju gärna ha en så brev utredning som möjligt så då hoppas jag att AC kan hjälpa till så att vi slipper att komplettera längre fram.

 

Jo, vi har som sagt inte bestämt oss för land men nu är det ju bara några månader kvar tills det ska bli aktuellt. Som jag skrivit innan klappar hjärtat lite extra för Sydafrika men över för Sydkorea. Just Sydkorea sitter lite djupt i mig efter mötet med den där lilla asiatiska flickan i affären i våras. Jag minns så väl hur jag mötte denna söta lilla flickas blick och hon sken upp och skrattade. Hon träffade mig rakt i hjärteroten och jag blev så glad och lycklig att jag började gråta bland bananer och äpplen i fruktdisken. det var nog ungefär där och då som jag kände att allt kommer att lösa sig. På något sätt kommer vi att kunna bli föräldrar. Typ världens bästa dessutom :) 

Sydafrika tycker jag mycket om just på grund av deras arbete både med de biologiska föräldrarna (om de har kontakt med dem) men också urvalsprocessen i sig. men just nu känns det som att det är lååååång kö. Men det är klart, tänka med hjärtat eller hjärnan? Är tiden så himla viktig i det långa loppet? 

 

Vi behöver prata mer med AC om landval, det kanske inte alls blir något av dessa länder... Tyvärr har jag ju för tillfället för högt BMI för några av länderna, t.ex, Sydkorea. Ett tag tänkte jag att det inte spelade så stor roll, det finns ju så många fler länder att adoptera ifrån. Men när jag kollat närmare inser jag att det egentligen inte finns så många länder som är aktuella av olika anledningar. AC:s lista ser rätt lång ut men några länder är ju inte ens öppna nu, eller så tycker vi att det är för lång vistelsetid eller för lång kö. Och inte vill jag behöva bli begränsad i adoptionsländer på grund av något jag faktiskt kan påverka. Dags att ta tag i vikten! Gymkortet är inhandlat och jag ska vara ännu noggrannare med maten. Har sedan en tid varit med i Viktväktarna men har slarvat med att skriva upp vad jag ätit men nu ska det bli bättring! Heja mig!