När det gäller det personliga brevet har vi inte påbörjat det än men jag tänker att det inte behöver vara så långt och det innehållsliga vet vi ju i stort sett. 
Jag tänker att vi får stor hjälp av AC att välja länder som vi passa i men vi har ju ett gäng länder som känns mer aktuella än andra. Ni har ju säkert följt min frustration om länderna? Just nu är Sydafrika, Lesotho, Filipinerna och ev Sydkorea våra länder.. Men som sagt, inget är hugget i sten.
Har inte skrivit så mycket om vår syn på att adoptera barn med särskilda behov och en av anledningarna är väl för att vi själva tycker att det är så svårt. Vi har i alla fall bestänt oss för att inte helt tacka nej till Sn-barn (fler och fler adioterade barn är ju faktiskt sn-barn) men att vi ska försöka att begränsa oss någorlunda. Hur man nu gör det... Det känns galet att välja bort barn men vårt största argument är att barnet, som antagligen kommer att vara rätt olik oss, förmodligen kommer att fundera en hel del kring detta, att hon/han är annorlunda, och med ett stort synligt handikapp kommer detta bli ännu jobbigare och vi är osäkra på om vi verkligen är rätt personer att tackla dessa eventuella problem. Vi behöver ta oss en ordentlig tankeställare kring vilka SN vi kan tänka oss. 

Ni, som har adopterat sedan tidigare, hur gick era tankebanor kring detta?