Nu var det ett tag sedan jag skrev något. Inte alls på grund av att vi haft mycket att göra, det har varit väldigt lugnt hör faktiskt... Men min telefon gick sönder här för ett tag sedan, får inget liv i den alls, trots hjälp från olika "reparatörer" här i Toamasina.

 

Ja, lugnt har det definitivt varit. Jag hade ju hörselgångsinflammatiom där ett tag och det var riktigt jobbigt. Jag fick till slut gå till läkaren och fick en dunderkur med antibiotika och det hjälpte. Så nu är jag helt återställd! 

I förra veckan kom äntligen mina föräldrar och min bror hit. Det pirrade rejält när vi åkte ut tidigt på morgonen för att möta dem på flygplatsen. När vi väl sågs kom det allt några tårar lite här och var, vinkade ju längtat så! 

Elmer var oväntat framåt, inte alls sådär blyg och rädd som han varit för nya människor innan. antagligen har alla videochattar och förberedelser gjort gott. Han var ju såklart lite avvaktande i början men med lite leksaker och bus som lockbeteNsläppte det rätt snabbt. Det dröjde inte länge tills han ville hålla handen och sitta i knät. Så fint att se! 

Dock blev det lite kämpigt när han BARA ville varabhos mormor, mamma och pappa dög inte alls. Men sedan dess har vi försökt att ta över när det ska tröstas och ätas. Det känns som att det finns risk att det slår över åt andra hållet, att han suger åt sig av all kärlek och blir allt för fäst så han inte vet vilka som är hans föräldrar. Jag vet inte om det är så, men bara en känsla jag har. 

Det är i alla fall väldigt skönt med sällskap och med några fler som kan underhålla och hålla koll på lilleman.

i helgen åkte vi allesammans en båttur på kanalerna, tre timmar söderut till ett reservat med bungalows som heter Palmarium. Det ligger alldeles vid en fin kritvit insjöstrand och vi hann med både några goa dopp inget varma vattnet och en tur i regnskogen. Där fick vi se en mängd olika sorters lemurer, de levde i det fria men hade blivit så vara med människor att de var framme ganska så nära oss. Och vilken härlig känsla att sova i en bungalow där vi hörde vågornas brus blandas med regnskogens djur, tex Indrivs karaktäristiska läte. en fräck känsla! 

 

 

Imorgon har vi vår sista heldag här i Toamasina. Efter två månader här är det dags att vinka adjö till de goa tjejerna på hotellet och fara vidare på nya äventyr. Men först ska vi passa på att ta lite bilder, vi ska handla lite till de påmhotellet, skänka lite av sådant vi inte behöver till en familj som bor i ett övergivet hus bredvid och även besöka barnhemmet en sista gång. Hanitra kommer också hit för att hämta fotona som ska vara i Elmers visum. tidigt på torsdag morgon är det dags för att resa till Ile Sainte Marie, en härlig semesterö några timmar norr om Toamasina. Där ska vi stanna i fem nätter och sedan tar vi ett par nätter på Ile Aux Nattes, en pytteliten paradisö strax bredvid Ile St Marie. Sedan är det dags att vinka av mina föräldrar och bror, för att sedan ta oss till Tana och börja fixa med papperna så att Elmer kan få följa med oss till Sverige. Vi håller alla tummar vi kan för att det går fort och att vi kan boka om vårt flyg till den 22 november. Det låter som att det kan bli tight, men vi hoppas!